Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arlberg och Kandahar av C. G. D. HAMILTON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marskalken Lord Roberts of Kandahar, vilken skänkte ett
vandringspris till klubben, om vilket det årligen tävlas, The
Kandahar Ski Club har visserligen värdiga konkurrenter,
framför allt The Downhill only Ski Club i Wengen, men
den förra torde alltjämt kunna anses som den ledande.
Den schweiziska skidlöpningen borde kanske även varit
representerad i detta sammanhang, men har detta avsiktligt
ej skett, då den schweiziska skidledningen hållit sig till de
nordiska förebilderna trognare än de förut nämnda
riktningarna. Ett undantag härifrån utgör "der Schweizerische
Akademische Skiclub", vars ledare torde var dr Walter
Amstutz och som genom denne kommit i nära kontakt med den
brittiska skidlöpningen, i samband med vilken den också
kommer att beröras.
Avsikten med denna artikel är att visa, vilka vägar
utvecklingen av den alpina skidsporten följt. Därför skall här
lämnas några data från densamma, i huvudsak hämtade
från Arnold Lunns på nyåret utkomna arbete "A history of
Ski-ing", vilket snarare är den alpina skidsportens än
skidsportens i allmänhet historia.
.
Österrike och England kunna tvista om äran att först
utom de nordiska länderna ha känt bruket av skidan. Man
tror nämligen att man i Devonshire lärde sig använda
skidor redan för 300 år sedan, d. v. s. vid den stränga vintern
1628. Och en österrikisk författare, Valvasor, beskriver i
sin 1689 utgivna bok "Die Ehre des Herzogtumes Kram"
huru lantbefolkningen i Carniola förstod sig på att använda
sina korta skidor på ett sätt, som tycks ha varit snarlikt den
moderna alpina tekniken. "Intet berg är för brant",
skriver han, "eller så tätt bevuxet med stora trän, att de icke på
detta sätt fara utför desamma. Ty de svänga och sno
omkring dem som ormar"..)
Men i båda länderna försvann skidlöpningen utan att
lämna några som helst spår efter sig för att under första
hälften av 1800-talet ånyo dyka upp och åter försvinna. I
början av nämnda århundrade begagnade gruvarbetarna i
Cumberland skidor och på 1840-talet framträdde sådana
ånyo i Österrike. Här var det en del arbetare från Berlin
.) Se noten i "På Skidor" 1926, sid. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
