Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovsång till Rämshyttan av BIRGITTA LILLIEHÖÖK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen liksom vår högt betrodde färdledare och
instruktören, att musklerna absolut behövde litet uppmjukande
gymnastik mellan slagen, varför en av de många medförda
hovskalderna hade ganska rätt i sitt påstående, att
"Herr Nissing går i vågor i Böljevals
med en kvinnoarm "tjensligt" lagd om sin hals."
En halvtimme efter maten utbyttes balstassen mot
sportkostym, genom att man satte på sig mössa och vantar, och
så ledde instruktören ut oss på en liten eftermiddagstur i
terrängen. — Det bar av upp och ned för backar, somliga
åkte på sina skidor, — som man ju onekligen tagit med sig
för detta ändamål — men de flesta åkte kanske denna första
dag lika mycket på byxbaken och nacken eller vad som för
tillfället föll sig enklast. Ty alltid var det något, som föll
sig.. Men även denna nybörjarnas skidteknik har sin poesi:
"Fröken Gottheil begagnar många slags skjuss:
både byxkälke, skidor och omnibus,"
-säger skalden.
När långrote och svagrote samtidigt inträffade i stugan
igen, hade man tid att före vilan jämföra sina upplevelser,
skryta med storartade strapatser och skratta i kapp åt roliga
episoder.
Efter en halvtimme på sängen ringde det till middag, och
man samlades åter med glupande aptit kring rågade fat,
som den underbara värdinnan fru Lenne med hjälperskor
framtrollat. En ny bordsvisa stämdes upp. Undras mig,
om det inte var Olle "Mannagryn", som införde den? Att
anföra alla dessa poetiska och musikaliska alster skulle
emellertid leda till komplikationer, varför läsaren får vänta med
att höra dem, tills han själv kommer upp till Rämstugan.
Grammofonen kom åter i bruk, och tro inte, att det fanns
någon ibland oss, som hellre hade knutit sig i paulunen, fast
vi alla hade pluralis av mil bakom oss! Klockan elva ljöd
dock för oåterkalleligen sista gången: "Jag är sista man på
skansen . . ." Och så försvann var och en till sig. Men
uppifrån "loftflickorna" hörde man kanske en stund ännu
tissel och tassel och delvis krampaktigt återhållna skratt. På
löftet lågo nämligen sju fickor med "Moppe" i spetsen och
undra då på, om de hade oändligt roligt!
•
Så gick våra fem dagar i Rämstugan med vackert väder
och ännu mer strålande humör, med sport och dans och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
