Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterspel i Norrskenslandet av IVAR HOLMQUIST.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda midvintersolen står lågt över de blånande höjderna i
söder och sänder sina nästan horisontala strålar mot bergen
i norr. De kala bergstopparna med sina fästningskupoler
påminna oss om, att Bodens fästning här långt upp i norr
stänger vägarna söderut för en inkräktande fiende. De
seniga männen från de stora skogarnas och de öde viddernas
land hava samlats för att i hård tävlan pröva sina krafter.
Mycket talas det icke. Icke med ord, men med handling
visa Nordlandets söner, vad de gå för.
Stora skaror åskådare äro samlade vid starten, men många
fler äro ute på spåret för att få tillfälle se löparna i arbete.
Här ses hela familjer, som i det vackra vintervädret slagit
läger vid spåret och vid sprakande eld njuta av den vackra
naturen och av att se löparna passera svårare ställen på
banan. När den korta vinterdagen är slut, lyser månen upp
det bländvita landskapet. Det är ljust som på dagen. Och
över himlen flammar norrskenet — magiskt, sagolikt. Den,
som upplevt sådana dagar och nätter, fattar norrbottningens
djupa hembygskärlek, kärleken till Norrskenslandet.
Terrängen närmast kring Boden är jämn, men på litet
avstånd resa sig höjderna. Banorna voro förlagda till den
kuperade terrängen. I betraktande av den ringa
snömängden voro de ganska svåra.
Den sammanlagda stigningen på 30-km.-banan var 1,360
m. och på 60-km.-banan 1,800 m. Under Olympiska
vinterspelen i St. Moritz hade den militära patrullbanan på 30 km.
vilken ansågs vara svår, en sammanlagd stigning av 1,100
m. och på 50-km.-banan var stigningen 1.285 m. Sålunda
hade Boden-banorna i år att uppvisa större sammanlagd
stigning än St. Moritz-banorna. Vem hade väl kunnat tro
det? Den svenska skidledningens arbete på, att få
tävlingsbanorna lagda i kuperad terräng synes äntligen börja bära
frukt. Nedfarten från Paglaberget var möjligen i svåraste
laget och krävde många offer i form av brutna skidor, men i
övrigt voro utförslöporna riskfria och gåvo den gode
skid-löparen tillfälle att draga fördel av sin backteknik.
Glädjande var det, att tidningarna om t. ex. 30 km.-banan sade,
att "den kunde givas allra högsta betyg". Det vittnar
kanske mer än något annat om ett omslag i tänkesättet.
Se vi så på löparna och deras utrustning. Av flera skäl
ådrog sig naturligtvis Utterström den största
uppmärksamheten. Han och Stoltz äro Bodenpublikens förklarade gunst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
