Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mera om skidans historia av K. B. WIKLUND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jomsvikingasagans om Palnatoke samt på deras spridning bland
alla germanska folk m. m. — dr Itkonens inriktning är
tillräckligt klar ändå och behöver ingen vidare kommentar.
Inte heller Palnatokes skidor äro således någon allvarlig
drivmina, utan bara löst vrakgods. Men inte kommer man
med dylikt ifrån besvärliga erinringar, som grunda sig på
vetenskaplig bearbetning och värdering av forntida sägner
– – –
Men nu kommer själva dunderminan med horn och hakar
— det är finnarnas mytiska stora skidslöjdare Lyylikki, hos
vilken Lemminkäinen, de finska runornas unge hjälte, enligt
Kalevala beställde ett par oliklånga skidor, alltså skidor av
västlig, enligt mig skandinavisk typ, när han drog ut att
fånga Hiisis älg. En sådan mästare som Lyylikki betyder
kanske, säger dr Itkonen s. 79, lika mycket för
skidlöpningen som skandinavernas skidgud Ull, vars väsentliga eller
åtminstone äldsta verksamhetsområde uppenbarligen var
jakten och icke skidlöpningen. Lyylikkis namn är äkta finskt
och måste hänga samman med lyly, finnarnas gamla
inhemska ord för "talltjur" och den av tall tjur gjorda
vänsterskidan i ett par oliklånga skidor. Detta måtte väl, menar han,
definitivt bevisa, att den västra skidtypen är en urgammal
finsk uppfinning. Och även om finnarna, såsom jag
påpekat i "På Skidor" 1928, s. 30, icke haft någon egentlig
skidgud av samma slag som nordbornas Ull, så får man enligt
dr Itkonens uppfattning icke därav draga den slutsatsen, att
skidan i äldre tid icke haft någon framskjuten plats i
finnarnas föreställningsvärld, enär en så storslagen bild av
skidor och skidlöpning som den i runan om Lemminkäinen
givna knappast kan påvisas från Eddan eller några andra
diktverk. Det vore snarare märkligt, om finnarna skulle ha
känt behov av en gud för skidan, ett redskap, som var dem
så välbekant och i så dagligt bruk, att man icke gärna kunde
förbinda något mytiskt med den, lika litet som t. ex. med
skon eller släden.
Dr Itkonen har fullkomligt rätt i, att ifrågavarande
Kalevalaruna verkligen innehåller en ståtlig skildring av en
mytisk skidfärd, och det vore mycket tacknämligt, om "På
Skidors" Red. nästa år gåve oss en översättning av den med
kommentar rörande dess uppkomst m. m. av någon
kompetent och vederhäftig vetenskapsman. Men redan innan
detta skett, tar jag utan ett spår av rädsla dr Itkonens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
