Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolåldern och dess behov av friluftsliv av överläkaren, med. dr Helge Dahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru äro då våra lärare rustade, när de komma ut till sitt
yrke, som bl. a. består i att vara den svenska ungdomens
psykiska och fysiska fostrare under människans
betydelsefullaste utvecklingstid? Jag skulle tro, att lärarna komma ut
relativt bättre rustade än läkarna för denna sin speciella
uppgift, vilken enligt mitt förmenande borde tillkomma lärare och
läkare att fylla under gemensamt samarbete. Jag överlämnar
till auditoriet att med självkritik överväga och besvara denna
min fråga.
Inom vårt land försiggår sedan några årtionden en fredlig
revolution av materiell och andlig innebörd. Den materiella
standarden har höjts avsevärt inom folkets breda lager, och
den andliga standarden har enligt min mening höjts i än högre
grad. Många äro säkerligen de faktorer, som samverkat till
denna glädjande förändring. Skola vi nämna de viktigaste av
orsakerna till vår höga andliga standard, böra vi nog i första
hand ge vårt erkännande åt våra skolor och kanske speciellt
åt allas vår skola, i vilken jag då innefattar folk- och
småskolan, vilka tillsammans utgöra den bottenskola, som ger oss
alla men särskilt de breda lagren den grund, på vilken vi
sedan i livet själva skola bygga vidare. I denna gå de flesta av
våra barn från sitt sjunde till sitt trettonde levnadsår för att
sedan fortsätta ytterligare tvenne år eller för att övergå till
andra skolor av skilda slag. Under alla dessa år komma de
sålunda under ledare, som särskilt utbildats till att vara deras
lärare och i någon mån deras fostrare.
Det har förr i vissa avseenden rått en dualism mellan
hemmen och skolan, men denna håller lyckligtvis nu på att
försvinna. Man har klandrat skolan för att den trängt sig in på
hemmets helgade områden. Äro då våra hem alltid lämpade,
att inom sina helgade områden fostra sina barn och förstå sina
barns bästa? Jag vågar nog säga, att så alltid ej är fallet.
Med den upplösning av hemlivet, som den moderna tiden fört
med sig, torde många hem inom alla samhällslager vara
mindre lämpade att leda och övervaka sina egna barns sunda
fostran. I sådana fall kan och bör om möjligt skolan rycka in
och såvitt möjligt rätta till rådande missförhållanden. Ett gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
