Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vit Bergslag av skriftställare Ivan Oljelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIT BERGSLAG
av Ivan Oljelund
Man har blivit en barbacks- och sommarmänniska. Inte sen
barndomen har jag sett sådana mängder med vit, mjuk, djup
snö. Inte sedan dess fallit så mjukt bekvämt och kravlat upp
igen med vått ansikte och droppande ögonbryn. Hela
Bergslagen med blåberg i kurva på kurva, med vita sjöar och vita
dalar, är en snöskog, ett snöland, ett snörike. Bländande vitt,
tyst, rent.
Om man första gången såg snö och sjönk ned till knäna i
det mjukt knarrande, kalla stoftet ... Jag antar att man skulle
fylla handen, förvånas över kylan och lättheten, tveksamt lyfta
den till näsan och lukta, sedan smaka som barnen och se sig
omkring med djup förundran. Vilka mängder, ett helt land
bäddat i snö! Prästen frågar bonden i en av de otaliga svenska
historierna, hur mycket det snöat i natt. Bonden river sig
i håret, och ansatt att ge ett ungefärligt svar, taxerar han
snöfallet till cirka åttio tusen tunnor. Här är det cirka åttio
millioner tunnor i aprildagens solsken.
Jag känner inte igen mina gamla sommarskogar. Källan,
som jag tagit vatten ur i en ynglingaålder, hittade jag inte i
morse och var osäker om själva platsen. Vattenstigen mellan
albuskarna sov djupt under snön; det sov alltsammans. På
skidorna gled jag över gärdsgården ut i skogen, men tappade
genast min sommarväg. Hur många år jag än gått här, så har
jag likväl haft märkena i marken. Den trädfria ljusningen,
som borde markera en stigs väg i skogen, fanns inte; det var
en teori, som inte höll — det gick ljusningar över allt.
Sommarskog är inte vinterskog, vilken är lägre, glesare och
ljusare, med en mindre närbild; så mycket gör det, om man går
en meter högre över marken. Kanske skulle jag inte känna
igen skogen på sommaren, om jag gick på styltor. En lång
man och en kort man ha väl icke heller samma världsbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
