Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yukonspannet. Storliens högfjällshundspann, dess tillkomst och utveckling av herr Aksel Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägens såphala lervälling. När vi äntligen nådde snö uppe på
Gräslifjället, var den lös som ett skum, och hundarna fingo ett
drygt arbete. Mörkret och dimman tvingade oss att taga ut
varje meter av färden efter kompass. Uppresan tog oss den
natten nära tio timmar.
Återfärden skedde under vida gynnsammare förhållanden.
Över hård skare och i klart väder avverkades denna på
ungefär hälften av den tid, som uppresan tog, trots att lasten var
tyngre och all sick-sack-körning, som erfordrades för att kunna
forcera den branta och nästan bara Enadalshöjden.
Att spännet var trött efter denna färd, när det kom hem till
Storlien igen, var ju ganska naturligt, men att varenda en av
de trettiosex tassarna var hel och felfri efter dessa
ansträngande mil över knivvass skare, omväxlande med forsande
vårvatten, dy, lera och klippor, det ansåg jag vara underbart. Inte
ens ett spann av Alaskas varghundar skulle ha bestått det
provet bättre. Den ursvenska gråhunden har i och med denna
färds lyckliga genomförande visat mig sin klass som draghund
på ett sätt, som inte lämnade något övrigt att önska.
Yukonspannet är ej min egendom längre, ty i mars detta år
inköptes det av Storliens Högfjäll och blev därigenom fastare
knutet vid den plats, där dess verksamhet varit förlagd allt
från början. Detta var ett av de mest betydelsefulla leden i
spännets utveckling, och därmed är, som jag hoppas, dess
framtid tryggad på ett säkrare sätt. Ty ett hundspann kostar pengar,
och det kan aldrig helt bringas att underhålla sig självt och sin
förare på enbart vad körningarna inbringa under den
jämförelsevis korta säsongen. Detta bör dock ej på något sätt bli
ett argument mot spännets existensberättigande, ty det finns
lyckligtvis värden, som aldrig kunna räknas i klingande mynt.
Bara ett hundspann är ju, för Storliens vidkommande, långt
ifrån tillräckligt vissa tider, och till den kommande
vintersäsongen rustar sig Skidfrämjandet att om möjligt ställa upp två
spann. Dessa kunna då, när så påfordras, slås ihop till ett stort
spann, vilket långt och grant som ett pärlband helt säkert
kommer att väcka en aning sensation, där det svänger fram.
Vidare äro ur räddningssynpunkt två spann synnerligen önsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
