Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerbottens jungfruliga fjällvärld tillgänglig för envar av intendent Curt Ewert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och aningen sade mig, att jag var ytterst på ett stup. Jag hade
tydligen tagit miste på kursen i det virvlande yrvädret. Jag måste sakta
gå baklänges, för att ej ramla utför och insåg snart också, att jag var
tvungen att övernatta i fjället. Jag lade ut en skida i den riktningen,
varifrån jag kommit, för att jag ej skulle glömma detta. Den andra
skidan satte jag upp mot staven, för att det skulle synas var jag låg,
om jag aldrig mer skulle vakna upp efter denna natt. Så grävde jag
snabbt ned mig i snön och lade mig i den grotta, jag rett i ordning.
På morgonen, då jag vaknade, var jag genomvåt. Värmen från
kroppen och snön som smält hade gjort vadmalskläderna tunga av
vatten. Vädret var sig likt, snön yrde som förut på kvällen och vid denna
tid på året varar dagsljuset ej många timmar. Den hårda kylan gjorde
kläderna till is, och jag frös otäckt, sprang därför runt snögrottan ett
tag för att bliva varm och hoppade så på skidorna. Kläderna voro
nästan omöjliga att röra sig i. Det var i denna grotta, jag förfrös min
hand och mina öron. Plötsligt kände jag igen en sten, så att jag
visste, var jag var och ilade snabbt hem till far, som fick medicinen
och överlevde sin sjukdom. Ej heller denna skidfärd kommer jag att
glömma i första taget. Att övernatta i fjället är verkligen en mycket
allvarlig sak. Det är bra att kunna den konsten, men den bör icke
onödigtvis övas."
Ante Nasström fortsätter att berätta.
Ante förtäljde vidare om några lappar, som förvånat sörlänningar
med sina skidbedrifter. "Den nu 65-årige lappen Jonas Josef
Jonsson, som ännu bor här vid Kultsjön, kom någon gång på 90-talet till
trakten av Sundsvall och Härnösand", berättade Ante. "Han var helt
otränad och ganska ovetande om kustbornas skidförmåga, men
övertalades ändå att ställa upp i en skidtävling på 10 mil. Han hade
breda skidor och endast 1 stav, men man bytte ut denna hans
utrustning mot två små skidor och två stavar. Jonas satte upp sin
vanliga åkfart. Efter vägen lyckades man trots hans protester giva honom
till livs två råa ägg och litet konjak. Efter en jämn körning kom
han som han trodde till en äreport — det var målet — och Jonas hade
vunnit andra pris närmast efter finnen Koskenkorva, som på den tiden
alltid brukade segra, då han var med."
Ante själv lever fortfarande i sanning ett friluftsliv. Han kör tre
gånger i veckan posten den dryga vägen från Saxnäs till Lövberg
vintern igenom. Tidigt på morgonen den ena dagen startar han på
nattföret för att följande kväll med hjälp av föret taga sig åter från
Saxnäs till Lövberg. Så länge isen varken bär eller brister, får Ante
ofta köra med en båt, under vilken han fastbundit en släde. Vid öppet
vatten och i vakarna vickar han fram båten, men på isen drager han
båten på släden. Detta är ett påkostande arbete, som Ante utför med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
