Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Frankrike av fil. kand. Sven Björklund och fil. kand. Håkan Tjerneld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren, och man förlorar fart och har inte den exakta kontrollen
över dem." Han gjorde ett par svängar för att visa mig
riktiga "virages coulés", jämnt flytande, med ett minimum av
sladdning. "Åk snett utför sluttningen med en mjuk böjning
i höfterna och överlivet lätt fällt framåt-utåt. Genom att fälla
det utåt blir skidornas friktion mot snön större än deras
tendens att sladda. Sätt an svängen genom en resning och fäll
sedan hela kroppen framåt i starkt framläge men återtåg
genast böjningen i höftled (fast nu åt andra hållet) och
överlivets position framåt-utåt." Efter en stund åkte vi ned mot
dalen i djup lössnö. Reinl var åter på mig: "Gör inte en så
förtvivlad kroppsansträngning för att komma runt i
svängarna, håll skidorna litet i skärställning, så går det runt av sig
själv". Se bilderna 10—15.
Men är det egentligen något nytt, som Tony Ducia kommer
med? Ja och nej. Han har gjort ett minutiöst studium av
utförsmästarnas teknik, och det är den han satt i system och
undervisar. Enligt hans uppfattning är klyftan för stor mellan
den mer eller mindre förlegade teknik, som läres ut i
skidskolorna, inklusive den i St. Anton, och den teknik, som de
bästa tävlingsåkarna begagna sig av. Grundidén är, att
skidlöparen skall i minsta möjliga mån använda sin egen
kroppskraft men i största möjliga mån utnyttja de ojämförligt
överlägsnare naturkrafterna (levande kraften, tyngd- och
centrifugalkrafterna). Därför skola höftsvängar och onödiga
kroppsvridningar (som Ducia anser fortfarande undervisas i alla
skidskolor) undvikas, vilket inte bara är möjligt utan
nödvändigt för att ernå fullständig kontroll över skidorna med
minsta kroppsansträngning, d. v. s. för att åka utför på det
effektivaste sättet. Riktningsförändringar vid större fart,
kristianiasvängar, åstadkommas, efter ansättning av svängen, genom att
en del av båda skidorna (framändarna genom framläget vid
parallellkristiania) eller hela ena skidan (vid styrkristiania)
bringas i större friktion mot snön än den övriga delen resp.
andra skidan. Ducias teknik är med vetenskaplig exakthet
härledd ur de mekanikens lagar, vilka all utförslöpning är
underkastad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
