Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterspelen i Örnsköldsvik 1937 av revisor Sven Nissing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trafikkommittén. Tågavdeln. Ordf.: baningeniör G. F. Forsberg,
och förste stat.-skriv. A. Hansson. Buss- och bilavdeln. Ordf.:
omni-busägare Sverre Eklund, överkonstapel G. Larsson och civilingeniör
Gösta Westman.
Programkommittén. Redaktion: köpman G. A. Kusoffsky och
kontorschef F. G. Malmgren.
Lotterikommittén. Ordf. och kassör: bankkassör G. Dahlberg, v.
ordf.: kapten J. Ekefelt, sekr.: skohandl. Gust. Johansson samt
direktör Einar A. Larsson och kamrer Karl Sandström.
Organisationskommittén i Stockholm.
Ordförande: fabrikör Sixtus Janson samt direktör T. Bång,
fabrikör N. A. Hedjerson, fabrikör Gustaf Johansson, revisor Sven
Nis-sing, fabrikör Birger Nylund, tjänsteman Wilh. Stolpe,
grosshandlare C. Swahn och posttjänsteman L. Sääf.
Spelens öppnande.
Spelens invigningsdag, den 31 januari, ingick med idealiskt
vinterväder. Hela dagen voro tusentals personer i rörelse.
Spelen inblåstes av Kungl. Västernorrlands Regites musikkår kl.
18 å Stora torget, som var ett enda stort ljushav. Scouter med
fanborg ledde tåget till kyrkan, som till sista plats var fylld.
Sedan Örnsköldsviks Musiksällskap under musikdir. Ekblads
ledning utfört Södermans uvertyr till Orleanska jungfrun, höll
landshövding A. Wijkman följande invigningstal:
Sport och idrott höra väl hemma i det moderna samhällslivet. De
utgöra rent av en nödvändig beståndsdel av detta. Därom råder
numera icke mera än en mening. Lika enstämmig synes uppfattningen
vara därom, att den gren därav, vi under de närmaste åtta dagarna
komma få se utövad av framstående, vältränade idrottsmän under
inbördes tävlan, hör till de allra förnämligaste och räknas till dem, som
giva den största behållningen i rekreerande, stärkande syfte.
Skidan har gamla anor i våra bygder som fortskaffningsmedel. Att
så var fallet är förklarligt med hänsyn till den långt in på vår tid här
rådande bristen på icke blott tillfredsställande vägar, utan på vägar
över huvud taget, och man använde sig förty med glädje och
tacksamhet av skidan. Vågar man tro de äldsta sagorna, skulle man till och
med en gång i tiden, för mycket länge sedan, ha kunnat med skidor
taga sig fram jämväl över vatten. Evad detta varit verklighet eller
blott en sagans förskönande utsmyckning av ett uppskattat
fortskaff-ningsmedels användbarhet, är uppenbart, att skidan funnits till och all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
