Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksgränsen—Isvandet av fil. dr W. Beijerinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppe gjorde vi halt för att söka fästa denna härliga utsikt på
en duk.
Luften var grå och grå var också sjön, men
glaciärlandskapet kring Nevertind framträdde alldeles klart och med skarpa
konturer. Överst lyste nysnön i skir rosa, under det den gamla
snön skimrade praktfullt men tillika hemlighetsfullt grön.
Mildare färgtoner än de, som kommo från det klarvita, diffusa
ljuset, kunde man knappast tänka sig.
På eftermiddagen delade molntäcket upp sig, och ett
bländande solsken framtrollade en helt ny stämning över
landskapet — lika härlig, men effekten blev ej lika mäktig och
stämningsfull som på förmiddagen. Glada och nöjda anträdde vi
återvägen till stugan, övertygade om, att vi hade haft en
sällsam tur, som fått tillfälle att måla det kala, tysta men trots
detta så stämningsfulla landskapet.
På aftonen sopade fjällvinden kraftigt över vår stuga. Det
knakade i virket och från taket dunkade något lösslitet
föremål gång på gång. Egendomligt var att se, hur vattnet från en
liten bäck, som störtade utför Raufjället, av stormen drevs
lodrätt upp för att som en rökpelare upplösas högt ovanför
fjällsiluetten.
Nästa dag tillryggalade vi samma väg till Riksgränsen på 7
timmar (raster inberäknade) i hög tid, ty molnen drogo sig
allt lägre ned, och på sista biten av vägen började regn falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
