Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde de väl betyda i en så invecklad och förfinad tid,
där frågorna om stat, lag, författning, finanser,
verldshandel m. m. gå till en sådan vidd och djup, att den
blotta enfalden, redligheten och det sunda, men
ouppodlade förståndet ej förmå begripa, än mindre utreda
dem. Det skall således alltid inträffa, att dessa
rättskaffens människor, som dock ingalunda kunna stå på
sin tids bildningsgrad, visserligen mena väl, men
besluta dåligt. Ty lögn, list, egennytta, smil och
spetsfundighet skola omsnärja och så länge narra och trötta
dem, tills de, fullkomligen förvirrade och öfverflyglade,
med samma lätthet säga ja till all ting, som de förut
voro trotsiga och oåtgörliga. Det var en tid, måhända
lyckligare än vår, då äfven bonden kunde sitta med i
rådet; men den är förbi. Det finns ej ett bättre ideal
för mannen än en bonde; och en sådan, om han är
bildad, är visserligen den bästa medborgare, lagstiftare
och härrskare. Den enfald och det förstånd, som
tillhöra denna naturligaste människoklass, kallas med rätta
grunden för allt lif och verksamhet. Men de finnas ej
blott hos bönder, och därföre böra dessa ej vara
landsbygdens enda ombud. Väl må de sitta med i
menigheternas rådplägningar och i sockenstämmor, men ej i
det råd, som är sammankalladt i och för statens högsta
och mäst invecklade angelägenheter, ehuru det
visserligen vore väl, om alla folksombud kunde med en
bondes känsla och förstånd fatta hvad som är nyttigt och
skadligt, rätt och orätt, hvad som i våra förhållanden är
jordiskt och himmelskt. Då finge vi genast sundare och
enklare lagar och inrättningar.
Borgaren skall egäntligen bäst förstå betydelsen
och bruket af allt, som heter verktyg och maschin. Han,
som i det konstlade och mångsidigare lifvet redan står
flera grader öfver bonden, skall af denne emottaga
kärnan af ett sundt förstånd och ett friskt mod och gifva
honom i stället åsigter af och insigter i sammansatta
och invecklade ting. Man väntar af borgaren, som
drifver det nyttiga i så mångfaldiga grenar, som ständigt
måste mäta, väga, beräkna, passa, att han skall bättre
än bonden både vilja och förstå verklighetens kraf,
isynnerhet som skimmer och prål ej så lätt dåra honom,
som denne. Men hvad är, och hvar är borgaren här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
