Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma folk, som nyss förgudat honom, blef nu ljummare,
strängare, misstrosammare emot honom, belurade hans
minsta fel och vanor, tadlade både hans olofliga och lofliga
nöjen, misstänkte hans uppenbaraste steg och räknade
honom till last äfven sådant, som ej ligger inom
människors makt. Kortligen: detta folk visade sig genom
de täta statshvälfningarne hafva blifvit ett lättsinnigt,
föränderligt och oroligt folk. Nu hette den tyrann,
som nyss kallats befriare, den despot, som nyss hette
fäderneslandets fader[1]; nu hade det äljest älskvärda
blifvit liderligt, det lättsinniga afskyvärdt; ja afund och
agg blandade sig i hans enskiltaste nöjen och hviskade
om främmande välluster och italienska skändligheter.
Dessa förebråelser syntes mången för hårda, isynnerhet
mot en konung, som dock med sina svagheter stod
öppen för folket och som ständigt förstod att med gladt
och älskvärdt behag visa sig i alla lifvets glänsande
sidor, äfven där dessa sidor blott voro ytans. Och hvad
rådde väl konungen för sin smak för det utlänska, det
sydliga? Det var hela den nordiska tidsålderns sjukdom,
han var så uppfostrad och hade i sådane gestalter sett
sin omgifning, sina samtida. Ty apor af främmande
seder och språk, föraktare eller misskännare af det
fosterlänska voro hans härrar och folk likaväl, som han.
Den främmande kräftan började strax efter den store
Karls död att tära på detta ädla folk, ty han höll det
gamla, det svenska i ära, så länge han lefde.
Jag vill just ej säga, att det egäntligen var
folket, som så tadlade och dömde; men folket lät leda och
förleda sig af dem, som ej kunde glömma den 24 Aug.
1772; det började bli likgiltigare emot sin älskling, det
hade så länge beundrat hans storheter, att det med
skadeglädje sökte utleta hans brister. Man fann nu i
Gustafs förvaltning, seder och vanor åtskilligt klandervärdt
och man lade på hans skullror, såsom de där kunde bära
allt, sjelfva olyckan från himlen — några missväxtår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
