Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8& —
ra lysande, om han blott hade velat göra dem mindre
lysande.” Detta omdöme är ganska skeft, ty Gustaf
var en för stor och för rik karaktär att kunna betagas af
en fåfäng svagbet alt wilja lysa. Han var ecj fåläng,
men i bögsta grad lättsinnig, och lättsivnighet är
grunden till hans fel och måbända till hans sorgliga död.
Han ville ej, han måste lysa, han var belt och hållet
Jjus, han var af naturen kunglig, en högre ande, ctt
geni. Blolt er gåfra hade Gud förnekat honom, en
gåfva, som hans stora morhbroder i Berlin, hvilken han
bordt taga till mönster, förstod så väl att begagna, —
alt /ushålla med sin inre och yttre rikedom. Men
emedan han af naturen erbällit denna glans såsom en
omedveten skatt, bar han aldrig sårat någon därmed,
om ej den afunsamme, som batar andras glans, eller
den, som redan förut nalkades honom såsom fiende.
Fåfängans triumfer har han alldrig firat öfver sina fiender;
hans milda, goda natar kunde ej håna eller bata efter
segern. Han var så stor och så lycklig i sin själs
rikedom, att .han väl kunde vredgas några dagar, men
ej bata, ej engång straffa. Jag måste slutligen bifoga
några anmärkningar till förklaring af denne misskände
konungs karaktär och öden, hvilkens stora feljag
hvarken förtegat, än mindre här ämnar förgylla.
Gustafs ungdom inträffär omkring 1760. Han var
en sällsamt skön och talangfull gosse, med
brandenburgska falkögon, dem hans mor, Fredrvik VWilhelm den 1:s
dotter, öfverflyttat på holsteinska huset. Hans
uppfostran blef ej försummad, utan anförtrodd åt värdiga och
kunskapsrika män; likväl var den ej svensk, ej sådan,
som kunde bildat en Gustaf den 2 Adolf eller en Karl
den 410 Gustaf. Ty hvar fonns numera det gamla och
äkta svenska? ej mer bland de högre klasserna, utan”
bland det lägre folket. Långt mera, än- bland denna
tids tyska grefvar och prinsar, hade allt bland de s. k.
bildade Svenskarne blifvit fransyskt; franska språket,
franska seder, moder, former och skick, sentimentala
och prunkande moraliska åsigter och sentenser —
korthigen, allt företedde en helt främmande verldsafspegling,
bämtad från ett sydligt land en sydlig förkonstling,
illa passande till Upplands vilda klippkuster, till
Jämtlands snöfjällar eller Dalarnas uatursöner. Sädant
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
