Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sjelf var en bland de missnöjda och en af de få,
hvilka afsagt sig adeligt namn och rätt. Han hade i
följd af denna riksdag öfvergifvit statens tjenst och
uppehöll sig i hufvudstaden såsom sakförare. I politiken
är det en stor synd, om ett parti ej blott vill segra,
utan ock triumfera. Man kan lätt förlåta segern, om
den ock vunnits genom oriktiga medel, men triumfen
förlåter man alldrig, ty den skall betyda de besegrades
skymf. Men denna återhållsamhet kände general Toll
och hans anhang icke. Det är ej så farligt, om en
konung eller hans ministrar fela — ty de äro
människor; men ganska vådligt är det, om de vilja försvara
detsamma. Då blir felet ett verkligt fel. Angående
denne Toll måste anmärkas, att han var en gammal
gustafvian, att han under regentskapet stått i onåd,
men att han började gälla mycket hos den unge
konungen. En af hans hufvudmedhjelpare var den skicklige
och vältalige Håkanson, son af den tillförene berömde
talmannen i bondeståndet. Denne unge Håkanson var
en hufvudman i borgarståndet och uppsteg snart till
landshöfding i Blekinge, där hans fader bott såsom
bonde.
Men dessa män, som ledde konungens parti på
riksdagen, gjorde ännu något värre: de förvirrade hans
sinne genom namn och ord, hvaruti dumheten eller
elakheten lätteligen kunna lägga ett förskräckande eller
brottsligt innehåll, men som eljest äro utan betydelse.
Man bedrog konungen här, såsom så ofta är fallet med
konungar. Ljuden af frihetsyra, revolutionsyra,
demokrat, jakobin, ateist, filosof, måste så länge upprepas
i hans öron, tills de fastnade i hans hufvud. Hvarje
ovanlighet i ord eller handling, hvarje högre eller
djerfvare sträfvande, hvarje stolt känsla för frihet, sanning
och rätt, kortligen allt, som utgör en förödmjukande
motsats af trångbröstighet eller dumhet, blir då
inbegripet under sådana titlar. Hvad som är löjligt, barns-
Sparre och hofkanslern frih. Zibet. Denna skrift bar titeln:
om bästa sättet att återställa den gamla fransyska monarkien,
med motto: Comment peut on être si bete? (anspelning på
hofkanslerens namn) var skrifven med så mästerlig ironi och
parodi, att man lät den upplefva tre upplagor, innan man vid den
tredje, då dess verkan försports, åklagade den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
