Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19
hvilka äre fiks många tyranher af naturlig fribet och
vänja folkets djerfva och trotsiga karaktär vid
underdånighet eller bedrägerier. Gustaf Adolf rådde ej för det
gamha oredan, som var lättare att tadla än afbjelpa;
ty staten måste dock genom stående inkomster fortgå i
sin förvaltning. Visserligen hade det varit bättre att i
enlighet med mångas röster i riket, nedsätta en pröf:
ningskommitté, än alt genom en 10 års förpaklning göra
det gamla onda ovidrörligt, isynnerbet som utöfningen
af orättvisa och strånga stadganden alltid måste blifva
mera tryckande och förhatlig i enskilta sällskapers
händer, än i’publika förvaltares. Denna tullförpaktning
blef dessutom ännu förbätligare därigenom, atlt man:’
(måbända ej utan grund) beskyllde flera betltydande män
att hafva föraustaltat densamma, för att vinna :på sna
åktier. Bland de så beskyllda stod grefve Ugglas namn
främst, emedan han sades medverkät éeller medarbetat i
dessa angelägenbeter. .
Den enda egentligt svåra anklagelsepunkten hot
konungen var tanke- och yttranderättens förtryck.
Olyckligtvis hade hans uppfostran, hans första
ungdomsintryck, hans omgifning verkat detta; olyckligtvis var
för hans egen karaktär allt nytt och djerft motbjudande,
så att han ansåg otro, uppror, jakobinism, upplysning,
frihet, filosofi för syskonliga foster af samma andliga
förvildning, hvilken var rigtad lika emot verldsliga, som
gudomliga lagars majestät. Hvarken han eller hans
rådgifvare fatlade, att det var lika orimligt att vilja hämma
Enuropas tidsande, som att fånga vinden med nät. Så
uppstod en slags antijakobinism, för hvilken både snillrika
bufvuden och fåfänga närrar ifrade. Den djerfva
filosofien och den blixtrande qvickheten måste förstummas ;
endast medelmåttan var säker. Censuren var sträng och
småaktig, slutligen ej blott riglad mot inhemska snillen
utan emot främmande, hvilkas alsters införande
försvårades eller rent af förbjöds. Detta trätfade sådane
böcker, hvilkas författare redun .30—40 år legat i grafven
t. éx. Raynals skrifterz ja 1804 förbjödos i Sverige
alJa danska och franska Gidskrifter och böcker utan
undantag; endast! vissa kunde med särskilt tillåtelse få
införas. Detta förbud härledde sig från danska och
fran’ska dagblads nog fria uvätelser öfver. Sveriges politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
