Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 147 —
deras land. Svénskarnes ställning var så fördelaktig,
alt denna förlust föga betydt, om de vid första
kanonskottet hade sammandragit sina krafter. Men v. Essens
kolonn rörde sig ej ur fläcken, för att komma
Armfelt till bjelp, men väl till det hastigaste återtåg,
hvilket Tavast, utan att hafva sett en fiende, fortsatte
andtruten ända till Stralsund. De tröge och säkra
be"höllo här rätt: Armfelt afsade sig befälet och blef snart
med ett slags onåd äåterkallad till Sverige.
Den 18 April slöto generalerna v. Essen och
Mortier ett vapenstillestånd af följande innehåll:
1:0o Svenska trupparne skola åt Fransoserna
öfverlämna öarne Wallin och Usedom.
2:o Floderna Peene och Trebel skola utgöra
gränsJinien emellan båda bhärarna.
3:0 Så länge stilleståndet varar förbinder sig FL
Jxe. baron v. Essen, svenska trupparnes
öfverbefälhaf
” vare, att hhvarken direkt eller indirekt understödja
städerna Danzig och Kolberg eller de mot Frankrike och
dess bundsförvanter krigande makters truppar.
4:0 Ingen landsättning af truppar, som tillhöra
Frankrikes fiender, får äga rum i Stralsund, Pommern
eller på ön Rägen, så länge stilleståndet varar. Skulle
dock, till följe af högre v. Essen obekanta befallningar,
sådane truppar landa vid Stralsund, förpligtar han sig,
alt dessa truppar ej öfva någon fiendtlighet mot
franska hären, så länge närvarande stillestånd varar.
5:o Fiendtligheterna emellan de båda härarne få ej
börjas, förrän 40 dagar efter skedd uppsägning af
detta vapenstillestånd.
Så slutade Svenskarnes korta lycka. Troligtvis
hade något kunnat uträltas med den ringa styrkan, om
man handlat snabbt och planmässigt och ej med
overksamhet förspillt ett par veckor. Ty anförda med friskt
mad och beslutsamhet, bhade Svenskarne växt under
framryckandet och kuninat göra Fransoserna, som cj
kunde undvara soldater vid Weichsel, en farlig
diversion. — Men stolt och lifvad måste man visserligen
hafa uppträdt, såsom Armfelt velat; man måste hafva
kallat Pomrare och Brandenburgare boptals till vapen
för deras konaung Fredrik Vilbelm, måste kallat dem
till ett djerft, blodigt och allmänt uppror mot de
främ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
