Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra. Gustaf Adolf återkallade och återupprättade honom:;
Han gjorde med honom, som med alla, hvilka kallades
Gustaf den 3:s vänner. Men emellan Gustaf Adolf och
Armfelt hade naturen gjort ett så stort svalg, att de
alldrig kunde rätt trifvas med hvarandra; ty värma och
köld, sjelfsvåld och högtidlighet, fördomsfribet och
trångbröstighet äro naturliga fiender. Detta har Armfelt
erfarit, ehuru få varit denne konung så trogne, som han.
Ty ända till det yttersta har Armfelt verkat för bononr
och, under dessa sista månader, äfven för hans familj.
Armfelt bar stämpeln af en människa, den naturen
ämnat till något stort. Hade hans egenskaper varit
mindre uppblandade med lättsinnigbet, hade han blifvit
hållen till ädel och sträng verksamhet, så hade han säkert
blifvit en af Europas berömdaste män. Hans
kroppsbyggnad är af ovanlig längd och styrka, från hjessan
till knäen förundransvärdt skön, men i ben och fötter
har han något obestämdt och vacklande, som återfinnes
i hans karaktär. Hans hufvud, omgifvit af blonda
lockar, är ett af de skönaste, man kan se; en bred
idérik panna, snillrika och själfulla ögon, en genialisk
näsa, en yppig munn, kring hvilken ironi och vällust
leka i täflan, en rund manlig baka — göra detta hufvud
nära nog till ett ideal. Armfelt är ett geni, och har
geniers vanliga dygder och fel. Rik på tankar, qvickhet
och lif förifrar han sig lätt och springer ofta omkull sig
sjelf. Han talar och skrifver förträfligt, gör sköna
versar; utsfrör, så ofta han öppnar munnen,
oupphörhiga blixtar af snille och skarpsinnighet, förstår
attumgäs med och behaga alla slags människor, och — hvad
som är det bögsta — människan, den öppna älskvärda
människan bryter hos honom fram i allt, i stort och smått,
ondt och godt. Detta gör honom oändligt intressant och
bevisar hans öfverlägsenhet öfver vanoliga själar. Ty i
norden måste man äga ett rikt hjerta, för att kunna
stå på Armfelts ståndpunkt och i den mnordiska kölden
bevara den varma människan. -Armfelt är djerf och
företagsam, häftig och snart eftersläppande, lätt och
ofta lältsinnig, än arbetsam och skicklig, än efterlåten
och tanklös, skickligare att företaga än att genomdrifva.
På Amors brokiga, förtrollande blomsterfält var denne
man en fruktansvärd segrare och kunde med Cesar säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
