Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 202 —
stlyrka. Så kan han högst framrycka 20 till 50 mil i
Jandet. Hvad vinner han därmed? Endast förgäfves
gjorda omkostnader, 20 till 50 tusen mans jemte sjömaktens
förlust, sina kusters blottande och att han mot hösten
mäste ålervända med splittrade krafter. Detta är en
o» undviklig nödvändighet, om Finlands försvarare ej äro
tröge och oskicklige.
Men de vora, ty värr, ganska tröga, cj beller
särdeles skickl:ge; och en skändlbig olycka af förräderi kom
därtill, så alt allt sick förloradt, som natuv, konst,
fosterJandskärlek, trobet och tapperbet på allt sätlt sökte
rädda.
Ehuru man visste, att Ryssarne länge hade rustat
sig vid gränsen, sof ännu alltid den svenska
regeringen. Ingen ting gjordes, och till och med Finlands’
stälhållare och öfvergeneralen vid dess här, Gref
Elingspor, var ej tll hands, utanu lefde ännu ganska lugnt i
Stockholm, Dock gjorde de tappra Finnarne under och
för den första nöden allt möjligt. Efter den 8—12
Febr. då Rysslands rustningar och rörelser blefvo allt
betänkligare, församlade generallöjtnaut v. Itlercker och
generalinajor Aminoff, de närmaste anförarne efter IKlingspor,
finska hären, försedde fästningarne Sveaborg och
Svartbolm med 4 månaders munrförråd och sökte på allt sält
anskaffa magasiner för sina truppar, hhvarvid invånarnes
itver krvaftigt understödde dem. Den 214 Febr. gingo
Ryssarne på tre ställen, vid Abbcriors, Rjeltis och
Anjala, öfver gränsen och Ullhakakastade svenska
förposterna, hvilka utan förlust dvogo sig tillbaka till
hufvudskarorna. Då Finnarne här voro så svage — ej
öfver 6,080 man — kunde ej något betydligare motstånd
göras, och befälets hufvudomsorg blet således att
rädrda trupparne och deras underhåll genom att draga sig
längre ät norr. Denna plan följdes också strängt, och
man räddade ur de större nederlagen och städerna
nästan alla till soldaternas beväpning eller förplägning
hörande föruödenbheter. D. 4 Mars hade Klingspor ändtligen
öfverkommit till Tavastebus och tagit befälet, och med
honom kom hans generaladjutant, den raska öfversten grefve
Guslaf Löwenhjelm. Så drog man siglångsamt tillbaka,
ty den förskräckliga kölden och de tillsnögade vägarne
hindrade hvarje hestigare tåg, alldenstund man måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
