Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245 —
angrepo flera dagar efter hvarandra; men förgäfves.
Andtligen den 14 Sept. blef det åter det blodigaste allvar.
Ryska generalerna l?amensky och Rajefsky angrepo
Svenskarne och Finnarne i gryningen af nämnde dag,
hvilka sistnämnde under Adlerceréutz och Vegesack samlat
sina krafter vid Oravais söderut från Ny-Karleby.
Striden varade hela dagen under 14 timmars tid ända in
på natten; man stridde med mordiskt raseri och
Svenskar och Finnar täflade om dagens ära. Likväl syntes
Upplänningarnes och Vestmanlänningarnes tapperhet under
Vegesacks befäl öfveretråla de öfrigas. Vid nattens
inbrott stodo båda bhärarne ännu orubbliga gent emot
hvarandra, såsom vid stridens början; mörkret slutade
blodsutgjutelsen. Denna heta dag kostade Svenskarne
och Finnarne 1,500 döda, sårade och fångna och
däribland 40 officerare. Dock förlorade de ej mera än 100
fångar. General Vegesack och öfverste Cedergren
voro svårast sårade; dessutom äfven öfverste v. Platen af
Helsinglands regemente och öfverste Brändström af
Vestn]mnlnndu, hvilka alltid förde sina Svenskar främst i
elden.
I denna slaktning ådagalade alla samtligen, hvad
männer förmå; men en yngling utmärkte sig så
lysande, att hans namn här bör finna en plats. Det var
grefve Vilbelm af Schwerin. Han tog denna sommar,
en 10-årig yngling, tjenst vid artilleriet och följde med
Vegesacks skara till Finland. Redan dagarne före
slaktningen vid Oravais hade han haft tillfälle visa, hvem
ban var; vid Oravais öfverträffade ynglingen i
mannamod äfven de tappraste och äldste. Så hade på lång tid
ingen yngling fört kanonerna, med sådant mod
uppmuntrat de svaga och återfört de vikande; med sådan
sinnesnärvaro oech sådan blick passat på det ögonblick,
då döden förfärligast kunde inslungas bland anfallande
fiender. När han erhållit tvänne sår och flera gäånger
af matthet svimmat, när manskapet rundt omkring
honom hade flytt, blifvit skjutet eller nedstucket, så gaf
ban ännu skott på skott, svängde sig slutligen opp på
sina kanonbästar och sprängde midt igenom omringande
fiender bort med sin kavon. Men ett sår i hufvudet
verkade. Den ädle ynglingen föll sanslös ned, fördes jämte
audra sårade till Oravais i en bondstuga, hvarur en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
