Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248 —
neslands förgångna storbet och härrlighet; på Camillers
och Scipioners grafvar drömde han om Rowms längesedan
utslåcknade ära; om en stor stat, bestående af
Ausoniens söndrade delar, om glans och skönhet. Och dessa
syner, önskningar och förboppningar nedstego med
honom i grafven. Men klangen af hans lyra öfverlefde
honom, och månget namn gick genom honom till
efterverlden, hvilket eljest ej blifvit bekant. Hur mången
gudomlig dygd bar flammat i hans efterkommandes bröst,
bur mången bärrlig bragd blifvit utförd af dem — bar
ej blifvit bekant, emedan stämman till deras
förbärrligande felats. O, att J, Finlands redlige, orubblige
män, funnen en sådan basun för eder ära! Att J funnen
ew stämmaå, som kunde förhärrliga det störa, det
uppoffrande! Dock, hvartill tjenar här klangen af storhet
oeh ära? Låtom oss bhällre bedja, att vi ej må tvifla
på Gad och på : mänsklighet, att vi ej må stöta vår pannu
mot ett blindt öde, som synes hafva åt våldet och
öfvermodet gifvit folkens dyvbaraste skatter till pris:
frihet och frid! Låtom oss bedja, att vi må rädda den
sköna tron och det tröstande hoppet, att dessa
tappras barnbarn och barnbarnsbarn må åter få njata den
frihet och lagbundenhet, för hvilka de kämpat och blödt
och dem de bekommo af ett fritt folk; bedja, att
Gud, rättvisans och fribetens källa, en gång må
omvända bändelsernas gång! .
Vi hafva sett, huru Finland genom tröghet,
planlösbet och brist på undsättning gått förloradt, huru alla
blodiga ansträngningar och hjeltars uppoffring för
fäderneslandet vatit förgäfves. — Vi vilja nu en gång
sysselsätta oss med en plan, som vi uttänkt, och som
verkligen är mera’än ett tomt hjernspöke.
Sveaborgs uppgift var lika olycksbringande, som
vanäran däraf outplånlig; med Syeaborg hade
Svenskarne äfven förlorat Finland, om nämligen Ryssarnes
anstalter vederbörligt träffades. Ty alla konstens fördelar,
; förening med en naturlig öfvermakt, gjorde den
försvagade och förblödda dvärgens alla företag mot den
kolossala jätten nära till en galenskap. Men Ryssarnes
anstalter träffades ej så, som de bordt; de sjelfva voro
hvarkev tillbörligt rustade elter klokt anförda — med
undantag däraf, att den till Sveriges olycka födde f. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
