Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 25350 —
I Sept. och Okt. begynde dessa också att rasa till den
grad, att ryktet om landtvärnsjukan, såsom om en obotlig
päst, föregick dess ankomst till Stockholm. <Senhösten
och det tilltagande eländet hade gjort slut på alla
skärgårdsflottans företag; i början af Nov. inlupo hennes
första skepp till Stockholm och landsatte den förut ur
fjerran förnumna olyckan och förskräckelsen. Ungefär 4000
ynglingar landade, hvarförutan ännu några tusende man
af landthären redan intågat. Det är rysligt, men det
är sannt: anstalter voro hvarken träffade till lasaretter
för de sjuka eller till qvarter för de friska. — Två, tre
dagar blefvo de till en del af öppna jakter och skutor
bestående farlyg, som mäste företräda sjukhus, liggande
på strömmen; de lågo där i November, då det snögade
och frös, utan att man bragte de där inpackade i
varma kamrar, ja utan att man ens gaf dem på dessa skepp
det nödvändiga af mat och dryck, ännu mindre af
läkemedel. Två, tre nätter kamperade flera tusende af
flottans landtvärn under bar himmel i Sveriges största
stad, där en fiendtlig här af 30,000 man inom få
timmar lätt skulle funnit beqväma qvarter. — Till
Krigskollegii oordning och pligtförgätenhet syntes Stockholms
invånares hårdhet och känslolöshet komma. Huru, frågar
en främling, som börer dessa fasor, huru kunde
Svenska hjertan vara så tillslutna för sina landsmäns lidande,
att hufvudstadens borgare ej godtgjorde, hvad
Krigskollegii pligtförgätenhet försammade? Jag svarar: det
var ej blott hårdhet och känslolöshet; det var fruktan
för landsplågans inträngande i husen, som gjorde det.
Slutligen funno de likväl tak öfver hufvudet, men de flesta ,
för att snart befolka lasaretten, d. v. s. kyrkogårdarne.
Utmattade, förbungrade, förfrusna, ja — man kunde
säga — förtorkade ända till märgen, stego dessa
krigarskepnader i land. Det var ett misstag vid
landtvärnets organisation, alt man tagit detsamma af 18—2926
års i ställe för 22—30 års ynglingar; ty vid 18:de till
20:de året äro få yoglingar bland de fattigare
folkklasserna ännu mogna i norden. Ett annat eburu
förlätligare felsteg var det, att man användt denna ungdom till
den svåraste tjenstgöringen, nämligen på flottan.
Erfarenheten visade, att döden skonlösast bhärjade blaud
de yngsta. Likväl torde god ordning och skötsel kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
