Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 960 —
kan man snart inbilla de lättrogne allt öfrigt. Helet
framställde man konungen såsom en biktfader, med
biheln och Jungs förklaring öfver Apokalypsen i hand,
där han visserligen fann tröst ovch . till följe hvaraf han
glad drömde om Napoleons unudergång och fransyska
dynastiens återställelse, under det olyckans moln
dagligen bopade sig allt mörkare öfver hans eget bufvud.
Förlöjligandet, men ännu mera det allmänna
eländet verkade. En konung har oftast sina bästa och
säkraste vänner bland dem, som minst känna honom och
minst blifvit hugnade med s. k. kunglig nåd. Gustaf
Adolf förlorade dessa sina bästa och säkraste vänner
genom landtvärnets förskväckliga öde. Det fanns ingen
by, knappast en bydda i något landskap, där man ej
mistat en son, bror eller fästman. Ränkerna
bemäktigade sig dessa farliga vapen emot konungen, rörande
händelser uppdiktades, verkliga och bedröfliga händelser
förstorades till de grufligaste, och gingo så från mund
till mund. Hela denna olycka kastades på konungen;
många hatade, få beklagade honom, de flesta voro
liknöjda och kalla emot honowm.
Men ingen ling väckte ett större larm och ökade
hatet, än den förat omnämnda händelsen med
gardesregementerna på Aland, hvarvid konungen visserligen
visade sig sträng, men ingalunda visade den
himmelskriande orättvisa, man velat påbörda honom.
Gardesofficerarnes inflytande var stort genom sina slägtskaper
eller förbindelser med de förnämsta familjerna, men
måhända ännu större genom deras bekantskap och
förbindelse med hufvudstadens anseddaste och rikaste hus.
Detta skri genljudade nu ur tusen balsar och i alla
sällskaper och på alla värdsbus .yttrade man nu öppet
och hånligt, hvad man förut blott hviskat.
Konungens kalla och understundom frånstötande
väsen, det pedantiska och tvära sätt, hvarmed han
behandlade allt hvad lag och rätt angick, förvandlade
ofta småsaker till vigtigheter och gåfvo mången
beskyllning ett sken, som den eljest ej skulle haft.
Visserligen hade de flesta gardesofficerarne grund att besvära
sig; ty om några varit skyldige vid Helsingg-a&’ären,’
så skulle dock ej alla plikta därför, äfven sädanve
som funnos i andra afdelningar i armeen eller
kämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
