Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22067 —
bade han räddat sin karaktärs fasthet och tbronen åt
sin ätt. Ville Gustaf stå och falla såsom en konung,
så öfverraskade han den upproriska hären. Huru? Flan
salle sig med tre eller fyra trogna vänner ”) till häst
och infann sig plötsligen midt i denaamma Djerfheten
är ofla lkalIU och, om denv går under, alldrig
olycklig, ty den slutar dovk alltid med ära. Måbända slog
han sålunda upprorets bufvudmän utan slaktning. Om
ban red bland soldaterna, tilltalade dem såsom en
konung aoch såsom kmiung lofvade tillfredsställa
ögonblickets kraf; om han förklarade, att han Iemnade sig i
deras skydd, liksom han äfven vore bereda att uppfylla
deras önskningar och verka för rikets väl, så sönderslet
han måhända deras planer, som på hans undergång ville
uppstiga till väldet. Bonden och soldaten äro lätt
bevekliga människor, om majestätet med sina
herrskareanspråk uppträder framför dem, Om mäbända bland
upprorets män några funnits, som ville våga lifvet för silt
bat, våga ett kungamord, hvem vet, om ej soldalerna
slagit en sköldeborg kring den djerfve Gustaf Adolf?
om de ej genast vändt sina hajonetter emwot dem, som
anförde dem emot konungen? Och fann konungen här
sin död, så hade det blodiga upptrvädet börjat och
slutat kungligt. Detta — eller konungen hade kunnat resa
till en annan bär och uppfordra den till biständ. Det
funnos ännu trenne hbärar nvära nog så talrika, som den
s. k. vestra, hvilken också kallades den värmlänska.
Omkllng G000 man lågo under genecral Döbeln pa Aland
för att betäcka öarna och kusterna emot Ryssarne; lanvst
opp emot norr emellan Umeå och Piteå stod alerstude
af den tappra finska hären; i Skåne stod en numera
visserligen förminskad skara under general Toll.
Alänska hären stod närmast, men konungen
kunde ej sätta tro till densamma, ty däribland voro hans
förbittrade fiender, lifregementerna, och han kunde
frukta, alt de öfriga voro smittade af dem, Föräöfrigt var
en kallelse till denna bär att infinna sig i Stockholm
emot upprorsmännen detsamma, som att låcka Byssarne
efter i bälarne, Hos finska häören kunde konungen
vis— nn I
x) Men hvar hade han dessa tre, fyra vänner, som strax
varit färdiga säsom männer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
