Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2V —
käftiga utbrott, att de voro skurkar och förrädare,
svarade: vi äro redliga och trogna män, Ers Maj:t är
ingenstädes säkrare än bland oss, ej ett hår skall föras
på Ers Maj:ts hufvud. Koappt var konungen afväpnad,
förrän Adlercreutz ryckte från den förbluffade och bredvid
honom stående öfverste Mellin generaladjutantstafven,
beklädde sig med den och med dess makt, utan att
denna hare rörde sig det allraminsta, liksom ej heller de
andra, hvilka ingen ting visste om saken. Man
berättar, att några bland konungens trogna tjenare — ej
sådane, som buro svärd och uniform, utan af
slottsbetjeningen — sprungo från en annan sida och på en för
dem endast bekant lönnväg, och öppnade dörrarne.
Adlercreutz befann sig ensam med en enda adjutant hos
konungen och kade nog sinnesnärvaro att säga till dem:
ni sen, att konungen är fri, och att ingen ting är &
färde; den försagde konungen sade intet, och de —
gingo. ,
- Men strax därpå hade konungen, så nära som på
ett hår, undkommit sina väktare. Grefve Strömfelt, en
gammal utlefvad hofman och grefve Ugglas voro inne
hos honom. Konungen var nog skicklig att draga
värjan ur Strömfelts slida, utan att denne märkte det, och
gömde den under täcket af en i kammaren stående säng.
En trogen tjenare kom och sprängde en dörr.
HKonungen grep med bliztens hastighet den gömda värjan och
sprang ulföre trapporna genom flera labyrintiska
slottsgångar, som voro honom bättre kända än de andra.
Adlercreutz och hans sammansvurne stormade efter; men
konungen var hastigare, kände gångarne bättre och kom
så nedför trappan i nedra slottsgången på den sidä, där
den gamle hertigen bor. Men, o ve, han hade genom
sin gårdagsbefallning låtit tillsluta alla slottsportar och
sålonda, utan att ana det, gjort sig sjelf till fånge.
Här blef han på inre borggården vid en pelare
omringad af flera och gripen af jägmästar Greiff, hvilken han
genom en värjstöt sårade i armen; flera officerare
sprungo till, och vanmäktig genom raseri och ansträngning
måste han låta bära sig uppföre den stora
kungstrappan och erhöll nu, på det han ej skulle kanna
undkomma, en oflieersvakt i sitt rum. Han blödde, ty han
hade stött sig; han var utmattad af vrede och
springan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
