Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 281 —
Denne kungörelses språk går sanucrligen i höga
och stolta vrd och hotar Sveriges fiender med storm och
åska, om de våga antasta fribetens harn, som nu
kommit till medvetande af sina fjättrade krafter och sin
befläckade ära: hotet liknar det med dunder och
vulkaner hafvande berget som födde — en rotta. — Ingenting
är likväl löjligare än anspelningen på Frankrikes alla
tidehvarfs hjelte, med hvilkens tapperhet den svenska
vågar alt i all ödmjukhet jämföra sig. Han hade
förra bösten hållit den berömda harjagten emellan
Weimar och Jena, och var just nu på den spanska
lejonjagten, hvartill han behöfde alla sina jägare och
hundar. Han hade ej förgäfves gifvit Alexander banden i
Erfurt och mäste nu låta Ryssarne göra sitt byte vid
Östersjön.
Jöran : Adlersparre hade för flera år sedan varit
ryttmästare vid lifkyrassiererna och hade tjent med
utmärkelse. Emedan en yugre blef befordrad framför
honom, tog han afsked. På Norrköpivgs riksdag spelte
han bland de s8. k. antirojalisterna en betydande rol
och var den sol, hvaromkring många smärre ljus
vände sig. Kungliga partiet utskrek honom såsom en
farJig man, ty för en obetydlig uppsats förbjöd
hofkausleren Zibet fortsältningen af Adlersparres tidskrift:
läsning i blandade ämnen, den haltrikaste af Sveriges
hittills utgifna tidskrifter. Nu drog ryttmästaren sig
tillbaka på landet, arrenderade ett litet ställe bredvid
Stockholm, sysselsatte sig med studier och åkerbruk;
hvarutinnan hans förstånd och ståndaktighet äfven
utmärkte sig. Vid krigets utbrott sökte han åter bhifva
anställd; konungen emottog hans anbhällan så vänkhigt,
att Adlersparre skildes rörd ") ifrån honom; han
utnäruvode honom till major och öfveradjutant vid vestra
härens stab. Han qvarblef där, tills han med en del af
denna här drog i fält emot sin konung. Adlersparre
«<) Så rörd, att han med tårar i ögonen utkom ur de
kungliga ruminen och tillstod för en vän, att hans samtal med ko-’
nungen och isynnerhet dennes klagan öfver kejsar Alexander
gjort honom innerligt ondt, och att haus hjerta ted vid attse,
att en konung med så öppet och mänskligt sinune ej kunde
finna sådane män han behöfde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
