Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Sveriges räddning från Ryssarne, hufvudstadens
räddning från KRossackers och Kalmuckers plundring hade
sin grund i händelserna den 13 Mars. Ty af ingen
annan grund, ropade de, drogo dessa sig tillbaka, än
emedan den nya förändringen var dem angenäm eller ock
emedan de fruktade utbrottet och stormen af en för
fribet och ära nyvaknad nation. Men dessa nya herrar
aktade sig. väl att taga på sin räkning den stora förlust,
som snart efterföljde dessa härrligheter. Den norra
ryska härskaran, som stod vid Torneå, ville ej veta af
något stillestånd, utan ryckte fram. Bland de
obetydliga förtrupparne af den lilla derstädes befintliga svenska
skaran befunno sig 4009 Finnar, 4900 af dessa tappra,
som cljest plägade modigt draga i fält emot en dubbel
skara fender; de gåfvo sig nu med vilkor, att få
återvända till fäderneslandet med bibehållande af sina
ämbeten och sin förmögenhet, och öfverlemnade åt
Ryssarne vapen, artilleri och förråder. De anförare, som
undertecknade denna snöpliga dagtingan, voro
generalmajor Gripenberg och öfverste Palmfelt; den tredje,
generalmajor Aminoff, var ej närvarande, utan låg sjuk;
han satte sig emot fördraget, mien, missnöjd med de
svenska tilldragelserna och med de nya personerna, som
knappast syntes ihågkomma Finnarne, följde han snart
efter sina hemtågande landsmän. Denna dagtingan blef
afslutad nära tre veckor efter den stora förändringen i
Stockholm. Likväl påstod partiet med all dristighet:
om «dagtingarne vetat af denna glada förändring, så
skulle de fattat nytt mod och ej ingått på denna
vanära. Men det är sanning: just som de förnummo denna
tilldragelse i Stockholm, tänkte de på dagtingan; ty
männer, som uthärdat i tio slaktningar, kunde ej så
plötsligen bleknat för ryska förposter. Men emedan
man i hufvudstaden gjort sin vilja till vätt, så trodde
sig älfven dessa kunna göra sammaledes och fatta ett
eget beslut. — Mest verkade törhäuda oviljan, att de nn
sliulle emottaga befallningar af dem, sem förut varit
deras likar.
Med Ryssarne hade man således hvarken stillestånd
eller fredsunderhandling, emedan kejsar Alexander
förklarade, att han ej kunde underhandla med en stat,
, .40 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
