Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 —
bofmarskalk friberre Munck, hafva rest förut med en del
af nämnde skatter och med de kungliga juvelerna, för
att rädda dem undan hvarje händelse. Honungens
förmögenbet här i landet var ej mindre än 5— 4 mill.
R:dr B:ko. Så hade denne fege, egensinnige och
egennyttige konung velat uppoffra allt annat, blott ej sig
sjelf och sin egen blodiga hårdnackighet.
I början troddes det af flera, men småningom tog
sanningen ut sin rätt. Friberre Munck, konungens
förste hofinarskalk och ståthäållare på Stockholms slott,
hade få dagar före statshvälfningen rest på landet. Det
var lätt attutsprida denna lögn om honom, ty hans
tillgifvenhet för den kungliga familjen var bekant; men han
kom efter 8 dagar tillbaka och hade bhvarken, som
det sades, blifvit arreslerad af vestra bären eller fört
några skatter och juveler. Dessa skulle i så fall af det nn
herrskande partiet, som hatade honom, säkert blifvit tagna;
men de blefvo det ej. Efter en månads förlopp visste
man, alt allt, hvad missnöjet pratat sedan 4 år
angående utväxlade dukaters öfversändning till England, var
osanning; wman visste till och med, att konungens hela
förmögenhet endast bestod af 600,000 — 700,0090 R:dr
B:ko, och man undrade nu, att denna förmögenbet var
miudre, än hvad — fadern efterlemnat.
Af större politisk vigt, än dessa lögner, var änna
annat löst prat, som lopp omkring. Man förnyade det
gamla af hat emot Gustaf 3 närda ryktet, att Gustaf
Adolf ej var hans son. ”Tillika var man ganska
beställsam att utsläcka kärleken och medlidandet för
dronningen och de kungliga barnen, hvilkas olycka mera
rörde, ju oskyldigare de voro. Man yttrade, att
dronnin
en hade försyndat sig emot nationen, alt hon vore
källan till all den olycka, som träffat fäderneslandet
-och hennes eget hus; bhon hade alldrig älskat Sverige,
hade afvändt konungens hjerta från sitt folk, hade
förledt honom till den osaliga tyska resan, hvarigenom
han blef oense med Napoleon; hennes gamla bittra hat
skulle ännu mera ökas genom de sista tilldragelserna;
hon skulle ingjuta batets och hämndens gift i sin sons
ådror och detta gift skulle fortärfvas från slägte till
slögte. Därföre måste man taga sig till vara för sonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
