Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 207 —
ett tal, där han uppmanade Ständerna att förklara sig;
om de ville behålla Gustaf Adolf och hansson på
svenska thronen, eller ville uppsäga dem trohet och afsätta
dem? Allt var förarbetadt, och under bögt jubel gick
afsättningsförslaget igenom. Tillika föreläste man en den
fångne konungens förklaring "), hvarigenom han redan
förut afsagt sig kronan för sin del, men ej för sin son.
Denna förklaring var skrifven på Gripshbolm den 929
Mars, hvilken dag Gustaf Adolf synes me afsigt hafva
valt, emedan han på denna dag bestigit tbronen efter
sin faders mord för 17 år sedan.
Efter dessa tilldragelser förklarade den gamla
herrtigen, att han ännu ville fortfara med
riksförståndarskapet, till dess Ständerna hunnit bestämma ”och
förelägga honom den nya statsförfattningen och
regeringsformen, och att han sedermera ville taga i
öfvervägande, om han enligt silt samvete och sina grundsatscr
kunde ecmottaga fädrens krona cller måste återvända i
privatlifvets af honom älskade lugn.
För att kröna denna dags glädje, lät
riksföreståndaren uppläsa en fransysk berättelse om slaktningen vid
Regensburg, hvilken berättelse han erhållit aftonen
förut och som i stora ord förkunnade, att Napoleon
tillintetgjort bela österrikiska hären. Den emottogs
under högt jubel och utbredde ett sådant glädjerus
öfver hela staden, som om berättelse inlupit, att
alla Ryssar plötsligen dödt af pesten. Ty nu trod:
de man Sveriges gyllene tid skulle börja, så snart
kejsarn af Frankrike besegrat alla bhinder att göra för
svenska folket, hvad han för detsamma önskade. T
att Napoleon beundrade och älskade det framför alla
folk, var en trosartikel. När de församlade
riksombuden började på eftermiddagen åter att visa sig ute;
träffade jag på platsen framför riddarhusect en vördig
och eljest för klok ansedd gubbe bland mina bekanta
af adeln; då han först varseblef mig, sprang han i
förtjusning mig till mötes, omfamnade och kysste mig;
ropande högt: Gud skelof! nu äro vi alla fria! — så
hade nämnde scgerberättelse förvirrat honom. En finsk
officer, som stod bredvid oss och med bhvilken jag nyss
4
’l
x) Se bilagan N:o 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
