Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 500 —
gen var lugn ach stolt. Den gamla prinsessan Soha
Albertina hade allt från början visat sig som en värdig
syster till Gustaf den 3, med hvilkens ljusa förstånd
hon förenade ctt stirre allvar. Riksföreständarens
gemål ädagalade städse sitt goda och okonstlade hjerta,
nren hon var utan hållning och värdighet, lältrörlig och
Jätt förgätande; således utan vigt både i vänskap och
fiendskap. Den gamla enkedronningen, som såg sin
Jefnads enda lycka gå under med sin son, bar sorgen
med stilla och kunglig värdighet. Gustaf Adolf hade
varit en tacksam och uppmärksam son, lik sin moder
i många bänseenden; hon älskade honom obeskrifligt,
älskade myeket hans gemål och måbända -ännu mera de
kungliga barnen. Hon reste detta är ovanligt tidigttill
silt slott Ulriksdal och undandrog sig allt det larm,
som numera ej kunde betyda någon glädje för henne.
Till riksföreståndarens, nu Harl den 153:s, ära
måste nämnas, alt han länge vägrade alt gifva sitt bifall
till prins Gustafs uteslutande från svenska tbronen;
hela Europa, föreställde han, skulle harmas på honom,
om han så villigt erbjöde sin hand att störta den
barnsJiga oskulden och därmed sin store broders hus, om
han gjorde sig till verktyg för ett parti med uppoffrande
af bela sin .stam. flaru man också sökte intala den
gamle genom föreställningar om politisk nödvändighet,
om fäderneslandets välfärd och räddning, om svenska
folkets ära — denna gång förblef den eljest så
vankelmodige och svage orubblig emot alla bestormningar
och förklarade: orättvisa bringar alldrig lycka, och
grymhet är alldrig ett folks ära. Friherre v. Essen, som
genast slutit s:g till partict, var nu dess
underhandlare; när han efter flera upprepade försök såg sig ingen
ting utträtta, föreslog han, att man skulle förelägga
rikets högsta ämbetsman och den i så många vigtiga frågor
hevandrade riksdrotsen Gref Wachtmeister äfven . denna
fråga till afgörande. Nu gick Essen med de sina till
den gamla och svaga riksdrotsen och vunno honom lätt
på sin sida. Deune lät bära sig opp på slottet och
jämrade sig så länge och så mycket öfver
fäderneslandets nöd och fara, om möjliga hämndescener i
framtiden, att riksföreståndaren, som i detta fall verkligen
visade en ovanlig ständaktighet, slutligen gaf efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
