Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 02 —
talade offentligen på riddarhuset för den unge prinsen
och emot berrtigen af Augustenburg. Partiet för
herrtigen hade bland andra skäl uppgifvit, att han, ehuru
en furste af buset Oldenburg, var politisk oafbängig af
hvarje fräsinmande makt. De kungliga äter menade, att,
just emedan han ej kunde påräkna understöd af någon
betydande makt, borde man se sig före, ty Sveriges
läge tilläte ej att afgöra dess öde efter blott nyck. Det
kunde nämligen ske, att prins Gustaf funne mäktiga
förespråkare, och då komme man med den maktlöse
thronföljaren i förlägenhet. Äfvenledes bänvisade de på
kommande dagars möjliga faror, ty konungens barn kunde
likväl ej på turkiskt sätt bli strypta. De. förblefvo
alltid — så hafva folkens böjelser och tidernas erfarenhet
visat — thronpretendenter, och fräömmande makter
kunde lätt begagna deras anspråk till förevänning emot
Sverige; kronprinsen Gustaf var dock född :i purpur.
Hvarje ny dynasti förblefve dock en het människoålder
igenom i ett visst obehagligt och vanskligt tillstånd ,
eom kunde gifva främmande makter anledning att draga
landet än hit och än dit. ,
Gustaf Adolf hade tillbragt sommarn lugnt och
efter återföreningen med de sina tämligen lyckligt. Han
såg i bibeln och i sin tro på Gud och Guds försyn
folkens och konungarnes öden annorlunda, än de flesta af
sina samtida, och var i denna sin tro säkert lyckligare,
än de. Då hans fångenskap emellertid varade öfver all
förväntan länge, då den kulna hösten nalkades och de
gula löfven började nedfalla från träden, så blef äfven
han kulnare och oroligare, och de bändelser och de
spöken, som äro förbundna med Gripsholms slott,
synas äfven ofta hafva ängslat och oroat hans d»gar och
nätter, buru mycket än hans kungliga allvarsambet sökte
dölja det för människor. WHär hade konungar setat
fångna före honom; han kunde anställa betraktelser i
samma kammare, där Erik den 14 så länge satt, att han
trampade folspår i stengolfvet framför det tittfönster,
där hans trånaude öga sökte solens ljus el’er en fritt
flygande fågel. Också kunde han ecj hafva förgätit den
här för 10 år sedan intråffade underbara bändelse,
bhvilken synes likna en saga eller en drömmens dikt, men
som dock verkligen inträffat. — IKonungens svärfader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
