Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35309 —
att ofta två, tre kurirer om dagen måste fara fram och
åter emellan Frankfurt och Hanau.
Ea sådan halsstarrighet förer hvar och en till un-:
dergång. Genom densamma och genom kejsar
Alexanders lömska girighet gick Gustaf Adolf under: utan Fin-’
lands förlust hade Gustaf Adolf och hans ätt ännu herr-”
skat i Sverige.
Och äfven du min son Brutus? — ty du var min
Brutus, väl ej den förklädde, utan den öppne —
äfven du mitt ädla, tappra, mitt högt älskade och högt
berömda svenska folk? Var väl du endast den lidande?
Var väl konungen allena den skyldige? Nej det tror
ingen, som känner bistorien och känner, huru Gud
fäller sitt utslag i historien. När någon stor eller
gruflig olycka öfvergår ett: folk, så äro synderna i
allmänhet gemensamma hos folk och furste. J, hans undersåter,
hafven också försyndat eder, bekännen det blott och
beklagen därföre eder konung och förbannen honom ej mer.
Liksom Guftaf Adolfs alltför stora kungamakt, och liksom tron
på och hoppet om en Försynens omedelbara mellankomst
till ondskans och öfvermodets störtande fasthöll och
förstelnade honom, så att J ej villen handla och sträfva
med honom, när det gällde; så har också en annan
trollmakt, den gamla fransyska yran, fasthållit eder, hans
undersåter, så att J ej villen handla med honom, —
den gamla fransyska dårskapen, den gamla lögnens och
ränkernas onda makt, som redan tillförne kostat edra
fäder så mycket land och blod, för att hafva den
glädjen att prisas vid Seinen. Frihetens gamla söner, J
voren till den grad hedårade, att J önskaden lycka och
seger åt brottet, öfvermodet och orättvisan, som hbedrog
och skändade verlden med förtrollande sken och
gyckelspel, att J gjorden önskningar och förböner för
Napoleon och hans handtlangare, hvilka sjelfva ej kände
någon bön. Däraf skedde naturligtvis, att genom eder
likgiltighet, edert hat och edra helt och hållet motsatta
sympatier och sträfvanden, all den verksamhet, hvarigenom
fäderneslandet hade kunnat räddas, stelnade, att hvarje
förhoppning om seger slocknade, och att I föllen jämte
e
der konung.
Detta är den dunkla sorgliga skickelsens skugga,
som svälfvar öfver konungar och folk; detta den
sorgli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
