Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa dikter - Mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.236
Men plötsligt tystnar allt sorl och ljud,
Och allas ögon i väntan skåda.
Ur hvarje själ går en bön till Gud,
Och heliga känslor i salen råda.
Det är, som lyftes ett dok af tingen,
Hvar ande i stillhet rör på vingen
Och spörjer sig själf: »jag är väl fri,
Jag får väl för evigt min konungs bli?» —
Då öppnas dörren från kungsgemaken,
Då flamma kronorna till i taken!
Och konungen, konungen, följd af svit,
Lik solen träder bland gästers skara.
Han blickar hit och han hälsar dit:
Jag hoppas här blir er godt att vara.
Det går en våg, som en vårens susning,
En hög, oändlig och helig tjusning
Igenom skaran. O sabbatsfrid!
O saliga slut på jordens strid!
O eviga syn, som allt försonar! —
Du sjöng därom, Horatius Bonar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
