Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alla blomster tjena intet till - Alla hugga gerna till - Allanit - Allerts, Brita - Allerum - Alletorp - Allgjer - Allhelgona - Allhelgona - Allhelgone-hjelpen - Allmoge - Allmogens klädedrägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla blomster tjena intet till. Detta gamla
ordspråk, numera kändt och gängse nästan
uteslutande bland allmogen, betyder: att icke allt är
användbart, ehuru det har skenet för sig.
Alla hugga gerna till, men ingen vill hålla
om skaftet, ett gammalt ordspråk, som betecknar,
att mången ser gerna en annans olycka och
skada, men ingen vill anses vållande dertill. Det var
i denna mening, som Konung Gustaf I på
Riksdagen i Westerås 1527, der han fast beslutat att
helt och hållet krossa påfveväldet, eller afsäga sig
ett annars vanmägtigt och föraktligt konunganamn,
yttrade bland annat till de församlade Ständerna:
”Vi måge arbeta på edert bästa, så mycket vi
förmå, så hafve vi dock ingen annan lön derföre
att vänta, än att J gerna sågen, det yxan sutte
i hufvudet på oss, fast ingen törs sjelf hålla i
skaftet.”
Allanit, cerit, prismatisk cermalm, ett mineral,
hörande till slägtet Cer, bestående af ceroxidul,
kiselsyra, jernoxid, kalk, lerjord och kopparoxid,
ogenomskinligt, svartaktigt eller svart, derbt eller
af bladig textur, som förekommer vid Riddarhyttan.
Allerts, Brita, dotter till en Köpman eller
Fältskär Allerts i Stockholm, Konung Carl Gustafs
älskarinna, med hvilken han hade en son, Gustaf
Carlsson, Grefve till Byringe och Friherre till
Lindholms kloster, född 1647, död 1708. Hon erhöll
af sin kunglige älskare 8 gårdar och en qvarn i
Färs härad i Skåne. Skall hafva fört en
mindre ordentlig lefnad både före och efter
bekantskapen med Konungen.
Allerum, socken med Flenninge, belägen i
Luggude kontrakt och härad af Lunds stift och
Malmöhus läns 3:dje fögderi, samt 3/4 mil från
Helsingborg och 100 fot öfver hafvet, hörer till 2:dra
kl., är alternativt reg. och patr., på så sätt att
ägaren till Kulla-Gunnarstorp nämner Pastor två
gånger och Konungen den tredje; består af 81 15/16
ofm. 59 13/24 fm. mtl och 14,951 tunnland, hvaraf
14 äro sjöar och kärr, samt har 2890 innevånare.
Adr. Helsingborg.
Alletorp, en urgammal gård i Kinnevalds härad,
Tofta socken och Småland, vid södra ändan af
den så kallade Toftasjö. På denna gård skall
fordom (dock blott enligt folksagan), en Konung
vid namn Alle bott. Denne är märkvärdig för de
förmåner han skänkte de tappra Wärendsqvinnorna,
hvarom se under detta ord. Några lemningar
efter den byggnad, i hvilken denne sago-Konung
Alle bott, menar man sig ännu finna. Enligt en
gammal sägen skall den dörr, som begagnas för
Wederlöfs kyrka, fordom tillhört det förmenta
konungahuset.
Allgjer, ett i Östergöthlands skärgård brukligt
fiskredskap, bestående af flera jernspetsar med
hullingar fästade vid ett långt skaft af träd. Med
detta redskap fångas ål under isen. Det liknar
mycket ett ljuster.
Allhelgona, annexförsamling till Skenninge,
belägen i Göstrings kontrakt af Linköpings stift,
Aska härad och 8:de fögderiet af Östergöthlands
län, gränsar intill Skenninge och ligger 370 fot
öfver hafvet. Har 5545 tunnland, hvaraf endast
25 äro sjöar och kärr, 39 mtl och något öfver
1000 innevånare. Adr. Skenninge.
Allhelgona, annex till Nyköpings östra
stadsförsamling, beläget vid Nyköping, norr om
staden, i dess östra kontrakt af Strengnäs stift, Rönö
härad och 1:sta fögderiet af Södermanlands län.
Dess läge öfver hafvet är endast 50 fot. Det
innefattar en areal af 9234 tunnland, af hvilka 380
bestå af sjöar och kärr; har 27 1/4 mtl samt 840
innevånare. Adr. Nyköping.
Allhelgone-hjelpen. Denna af församlingarna
i Calmar stift från äldre tider utgjorda afgift, som
utgått af hvarje matlag, dels med 1/4 skäppa säd,
och dels med 4 öre s:mt, har tillfallit med 1/3
hospitalet, 1/3 fattiga studenter och 1/3 socknens
fattiga. Denna Allhelgonehjelp har tillkommit genom
öfverenskommelse, enligt synodalakterna i Calmar
stift d. 14 och 15 Sept. 1652, genom 1696 års
stat, för hospitalet blifvit för ständig förklarad,
och ytterligare konfirmerad genom Kongl.
Resolution på Calmar stifts Presterskaps besvär d. 18
Juli 1733 §. 1. För närvarande utgår denna
afgift med 4 öre s:mt af hvarje matlag.
Allmoge. Detta ord betydde ursprungligen
detsamma som folket, nationens massa, hvarföre det
också hette: ”Guds kärlekir ware med Konungha
wårom, och så med allom allmogha hans”, och
Gustaf Wasa yttrade i sitt afsked till Ständerna
på Rikssalen 1560, att hvad han kunnat göra för
landet, derföre hade han näst Gud att tacka
Sveriges allmoge. I senare tider har likväl detta
ord öfvergått till en benämning på det
egentliga Bondeståndet, till skillnad från herremännen.
(Se Bondestånd.)
Allmogens klädedrägt. Från uråldriga tider
tillbaka har Svenska allmogen i åtskilliga delar af
landet varit utmärkt genom olika drägter.
Anledningen härtill har man sökt från flere håll. Det
vissa är att den icke är en. — Der en egen
klädedrägt är rådande, förmärkes äfven alltid något eget
i folkets sinnelag, kroppsbildning, seder m. m.
Våra äldsta urkunder omtala skillnad i klädedrägt
efter stånd (t. ex. Riks-mal). Sådant bevisar
ovedersägligen åldern af detta bruk. Men man
måste antaga, att under medeltiden detta betydligt
utbildats, så att vid dennas slut klädedrägten ägde
sin rätta stadga och tillika största mångfald.
De gamla Svenska folkdrägterna voro både
prydligare och i allmänhet kostsammare, än de nu
brukliga. Bonden har af ålder satt värde på ett
hederligt allvar i sin klädbonad, och om än
qvinnan gjort sig häruti någon gång skyldig till en
liten fåfänga, bör sådant så mycket mindre
läggas henne särdeles till last, som den hvarken
kunnat förleda henne, att förhäfva sig öfver
vederlikar, eller eljest söka tillvinna sin gestalt något
falskt anseende. Men det länder till hennes
gamla prydnads lof framför många senare, att deri
verkligen låg en tanke. Den blir då ett
tänkvärdt vedermäle af fordna qvinnors eljest nog
obemärkta sätt att uppfatta och åskådliggöra det
sköna. Klädernas dyrhet ersattes genom deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
