Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alt-Ranstadtska freden - Altuna - Alun - Alunda - Alunskiffer - Alvarmo - Alvarsten - Alvastra - Amalgamering - Amaranther-orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alt-Ranstadtska freden slöts d. 14 Sept. 1706
emellan Carl XII och Konung August, som deri
afsade sig Polska kronan, erkände Stanislaus och
utlemnade Patkull.
Altuna, en socken, annex till Simtuna, belägen i
södra Fjärdhundra kontrakt, Upsala stift och
Westerås län, 5 1/2 mil från Westerås och 3 1/2 från
Sala, samt 230 fot öfver hafvet. Dess areal
utgör 8308 tunnland, af hvilka 180 äro sjöar och
kärr, med en folkmängd af närmare 900
personer, samt bestående af 38 3/4 mantal. — Det enda,
som i socknen förtjenar uppmärksamhet, är dess
minnesmärken, bestående i gamla borgar,
grafminnesmärken och stensättningar, samt runstenar. I
grannskapet af kyrkan är en borg, kallad
Thorsborg, som, enligt berättelse, innehafts af
Sköldmön Thorborg, under dennas strid med
Westgötha-Konungen Rolf Göthriksson. På Drafle ägor
förekommer en för sina åristade prydnader högst
märkvärdig runsten. — I socknen äro tvenne urgamla
säterier, neml. Flosta och Bäfvelsta, hvilket
sistnämnda ägdes af Drotset Christer Nilsson Wase.
Alun, ett dubbelsalt, som består af 1 atom
svafvelsyradt kali och 1 atom svafvelsyrad lerjord
med 24 atomer vatten, stundom ock af
svafvelsyradt natron eller svafvelsyrad ammoniak, i stället
för det svafvelsyrade kalit. Den förstnämnda
sorten, kalialun, är alltid den hos oss under namn af
alun förekommande och tillverkade, samt bildar
stora, färglösa och klara åttkantiga kristaller,
hvilka hafva en sötaktigt syrlig, sammandragande
smak; den är oföränderlig i luften, temligen lättlöst
i vatten, och starkt upphettad, smälter den först samt
intorkar sedan till en hvit, lätt, svamplik massa,
som kallas bränd alun. Vanligen innehåller
alunen en större eller mindre mängd jern, i form af
svafvelsyrad jernoxid, men fås äfven fullkomligt
jernfri, hvilket, vid dess användande till åtskilliga
behof, är nödigt, och kallas då Romersk alun.
Båda slagen användas i betydliga qvantiteter till
färgning, beredning af målarefärger, hvitmäntning
m. fl. tekniska arbeten. Tillverkningen af alun
uppgår hos oss till cirka 8 à 9000 tunnor
årligen. År 1841 exporterades 25,483 lisp:d Romersk
alun och 113,827 lisp:d af andra sorter.
Alunda, en socken, jemte Morkala, belägen i Olands
kontrakt och härad, Upsala stift och län samt
dettas 6:te fögderi, 3 3/4 mil från Upsala och 280 fot
öfver hafvet. Socknen hörer till 1 kl. reg., har
144 1/2 mtl och nära 2600 innevånare. Dess areal
utgör 26,082 tunnland, deraf 578 äro sjöar och
kärr. Adressen till Alunda är: Upsala, Spånga.
Alunskiffer är en skiffrig, stenhärdad lerart,
som är blandad med en större qvantitet
svafvelkis, samt stundom äfven med jordharts, och
genom hvars rostning samt urlakning med vatten
alun hos oss beredes. Den förekommer på flera
ställen i riket, såsom vid Andrarum i Skåne, på
Öland, vid Hunneberg och Billingen i
Westergöthland, i Brunflo socken i Medelpad, samt vid
Garphyttan i Nerike. Då skiffern, såsom på
sistnämnda ställe är händelsen, innehåller mycket
jordharts, begagnas den såsom brännmaterial vid
tillverkningen, och blir dervid sjelf behörigen
rostad.
Alvarmo, en med litet lera och sand blandad
kalkjord, som förekommer i den inre delen af
Öland eller den s. k. Alvaren.
Alvarsten, en dels grå, dels rödlätt, flolägrig,
tät kalksten, som finnes på många ställen i riket,
men särdeles på Ölands Alvar, hvarföre den
också kallas Ölands golf- eller tälgsten, samt
begagnas till åtskilliga byggnadsarbeten.
Alvastra, fordom ett kloster i Vestra Tollstads
socken af Östergöthland. Det tros hafva blifvit
anlagdt i medlet af 1100-talet af Konung Sverkers
gemål Alfhild, och fått sitt namn efter henne.
Dess belägenhet vid Omberget och sjön Wettern
är utmärkt vacker. Det innehades till en början
af munkar af Benediktiner-orden, samt sedermera
af Cistercienser eller Bernhardiner. Klostret ägde,
i likhet med några andra, ett betydligare bibliothek.
Innehades slutligen af nunnor. Genom Westerås
recess kom det, år 1527, under kronan. I klostret
äro 4 Konungar begrafne, neml. Sverker I, Carl
VII Sverkerson, Sverker II med sin gemål
Drottning Ingrid, samt Johan I Sverkerson. Sjelfva
klosterruinen är ännu i sitt förfall troligen den
skönaste i sitt slag i Sverige, och visar nogsamt,
att byggnaden varit utmärkt praktfull. Men
tyvärr! har den i senare tider varit utsatt för
ganska omilda händer. Den är belägen på ägorna till
Öfverstelöjtnants-bostället Alvastra, som fordom
varit kungsgård. År 1229 stod här ett blodigt
slag emellan Knut den Långe, som segrade öfver
Erik Läspe och Jarlen Folke Birger Brosas son.
Amalgamering, (tekn. term), kallas i
allmänhet metallers, särdeles gulds och silfvers, förening
med och upplösning uti qvicksilfver, hvarvid en
mer eller mindre lättflytande, stundom fast,
kristallinisk eller smörlik massa erhålles, som fått namn
af amalgama, och användes särdeles vid
förgyllning och försilfring. Den s. k. folieringen på
spegelglas är äfven en amalgama af tenn och
qvicksilfver.
Amaranther-orden stiftades år 1653. Första
anledningen dertill lärer hafva varit en på hofvet
uppförd balett, kallad: ”Gudarnes högtid”, och hvari
Drottning Christina sjelf uppträdde i en dyrbar
drägt, under namn af Amaranta, eller: Den
Oförgängliga. Ett halft år senare blef Orden
verkligen inrättad, kanske hufvudsakligen för att
dermed pryda några af henne gynnade personer,
särdeles Pimentelli. Ordenstecknet bestod af tvenne i
hvarandra inflätade motvända Latinska A, fästade
i en grön, emaljerad lagerkrans, kring hvilken
slingrade sig ett hvitt, emaljeradt band. På
bandet stod: Dolce nella memoria. eller: Ljuft i
minnet. Ledamöternes antal skulle vara 30, hvaraf
hälften fruntimmer, och deras valspråk: Semper
idem, eller: Alltid densamma. Tecknet bars i ett
eldfärgadt sidenband omkring halsen. Orden
upphörde likväl med hennes regering, och dess namn har
sedermera upptagits af ett enskildt ordenssällskap,
som stiftades d. 24 Juli 1760 af Clas Qvist och
Edvard Johan Sondell, den ene Stormästare, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
