Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amunds hög - Amur - Amylon - Analys - Anasot - Anatomisalen - Anckarcrantz, Hans - Anckarcrona, Theodor - Anckarström, Johan Jakob - Anckarsvärd, Michael Cosswa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de betydligare i landet. Flera ställen i
grannskapet bära namn efter Amund, hvilket gör det
troligt, att någon med detta namn fordom bott i
trakten, och fått sin hviloplats i högen, hvilket
ock allmogens sägner synas vitsorda.
Amur, luktgräs, (Milium efusum), en mångårig
växt, som förekommer allmänt i skuggrika lundar,
har behaglig lukt, men är af föga värde som
foderväxt.
Amylon, den gemensamma benämningen för
stärkelse af hvete, korn, potatis och några andra
knöliga rötter, till skillnad från de andra
stärkelse-slagen, neml. lafstärkelse och inulin, som till
hufvudkarakteren äro lika dermed, men i
specialiteterna afvikande.
Analys, kemisk, kroppars sönderdelning med
tillhjelp af kemiska operationer, för utrönande af deras
beståndsdelars beskaffenhet och relativa mängd, i
förra fallet genom qvalitativ, i det senare genom
qvantitativ analys. Såsom analysens upphofsman
kan man med allt skäl räkna vår oförgätlige
Torbern Bergman, som derigenom uppväckte den
gryning, hvilken genom samma medel uti dess store
efterträdare Berzelii hand utvecklat sig till den
klara dager, som nu upplyser kemiens alltomfattande
område, och gjort det möjligt, att med
mathematisk noggrannhet, bestämma förloppet vid naturens
och konstens mest invecklade processer.
Anasot, se Ane.
Anatomisalen. I Stockholm var denna först
inrättad på Stadshuset. Barberare-embetet fick,
genom ett Kongl. Bref af år 1682, befallning, att
taga vård om denna angelägenhet, och skulle
rundeln öfver Söderport för detta ändamål åt
embetet upplåtas samt delinqventers döda kroppar till
dess disposition aflemnas. Man fann emedlertid
snart, att Collegium Medicum var rätta
auktoriteten för detta värf, och redan 1688 uppdrogs åt
detsamma att inrätta ett Anatomihus. Det lärer då
blifvit förlagdt till Stadshuset, hvarifrån det
sedermera flyttades till Collegii-Medici rum på
Riddarholmen. Då Carolinska Institutet inrättades, blef
det förlagt till dess lokal på Kungsholmen.
Anckarcrantz, Hans, Amiral och Chef för
Amiralitetet i Stockholm, utmärkte sig under Carl XII:s
senaste krigsår vid åtskilliga träffningar och
andra expeditioner, men som för öfrigt ej hade
någon inflytelse på krigets utgång. Angripen af
fyra Danska skepp vid Bornholm år 1714, då han
med en lastdragare skulle afgå till Carlskrona,
satte han fartyget på grund, för att hindra
fienden från att draga nytta af dess eröfring. Kom.
af S. O. Född 1689, död d. 13 Mars 1768.
Anckarcrona, Theodor, son till Rådmannen
i Carlskrona Thore Christoffers; egnade sig först
åt handeln, men sedermera åt sjöfarten, gick först
i Fransysk, sedan i Engelsk, tjenst, der han, emot
vanliga förhållandet med utländningar, befordrades
till Officer, och erhöll befälet på ett krigsskepp
om 24 kanoner. Med detta afslog han en
fransysk 34 kanon-fregatts, och sedermera en Fransk
kapares, anfall. — Återkommen till
fäderneslandet år 1811, ingick han vid Amiralitetet, deltog
i flera sjöträffningar, och hade den äran att till
Sverige öfverföra först Konung Stanislaus och
sedan Carl XII. Denna sistnämnda expedition var
icke utan sina vådor, och dess lyckliga utgång
belöntes med en Kommendörs-fullmakt. Han
adlades sedermera under namnet Anckarcrona,
befordrades derefter till Amiral år 1742, och 1748
till Landshöfding i Stockholms län. Han röjde i
detta embete mycken drift och insigter. Ett
bevis på den aktning han åtnjöt för dessa
sistnämnda, var, att han valdes till ledamot af
Vetenskaps-Akademien, en utmärkelse, hvarmed på den tiden
icke slösades. Kom. af S. O. Född 1687, död 1750.
Anckarström, Johan Jakob,
Öfverstelöjtnant, R. S. O., en driftig ekonom, forskande
kemist och utmärkt patriot. Född 1729, död 1777.
Hans namn har blifvit ännu mer och bedröfligt
namnkunnigt genom hans son, Konungamördaren,
hvilken hade samma förnamn. Denne hade,
efter fem års tjenstgöring vid Gardet som Fänrik,
år 1783 tagit afsked, då han, enligt
regementets rangordning, hade rättighet till Kaptens
afsked, det han också erhöll. Under en resa
till Gottland, anklagades han för lasteligt tal mot
Konungen. Återkommen till Stockholm, fördes han
under sträng bevakning, tillbaka till Gottland att
undergå ransakning, men kunde ej dömmas i brist
af fulla bevis. Denna händelse, tillika med de då
rådande revolutionära idéerna och många
adelsmäns förbittring mot Gustaf III, i anledning af
Säkerhetsaktens införande, tyckes hafva väckt hans
hat mot Konungen, hvarföre konspiratörerne
ansågo honom för ett tjenligt verktyg till utförande
af deras plan. Han synes också icke hafva
hvarken afvetat eller efterfrågat något annat än
Konungens mord. Han var för öfrigt snål, af råa
seder och inskränkt bildning, hvilket hans
skriftliga bekännelse också ådagalägger. Hans
afrättning ägde rum d. 27 April 1792. Han hade då
ännu icke fyllt 30 år, ty han var född d. 11 Maj
1762. Hans barn och bröder förändrade sitt namn
till Löwenström.
Anckarsvärd, Michael Cosswa, såsom det
Fransyska ordet Couchois, ättens ursprungliga namn,
försvenskades och skrefs af stamfadrens son-son,
öfvergaf fädrens industriella yrke (fadren var
Brukspatron) och egnade sig åt krigstjensten. Genom
sin verksamhet vid 1772 års revolution blef han
känd af Gustaf III, befordrad till Löjtnant, R. S. O.
och adlad med namnet Anckarsvärd. Han hade år
1777 tillfälle att ytterligare stadga denna
bekantskap, då han öfverförde Konungen till Sveaborg
och Petersburg, blef snart Öfverste och Chef för
Sjöartilleriet, bidrog till Skärgårdsflottans
förökande och förbättring, samt Sveaborgs sättande i godt
försvarsstånd, anklagades väl för ett föregifvet
tjenstefel, men frikändes och fann Konungens nåd
härigenom mera ökad än minskad, så att han
inkallades till ledamot i den hemliga
Krigsberedningen, utmärkte sig mycket under Finska kriget,
särdeles i träffningen vid Fredrikshamn och slaget
vid Svensksund. Till belöning härföre blef han
Landshöfding i Calmar län 1790, hvilket embete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
