Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergstedt, Carl Fredrik - Bergstena - Bergstings-rätt - Bergstrahl, Johan - Bergstrand, Carl Henrik - Bergsund - Bergsvetenskap - Bergsvigt - Bergtagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gradual-dissertation om den Romerske författaren Sev.
Boëthii lefnad och skrifter, först bland alla i
Sverige, så vidt det är oss bekant, genom
öfversättningar från urspråket sökt befordra studium af
den gamle, särdeles rika och i många afseenden
märkvärdiga Sanskrit-litteraturen. Först utgaf B.
Savitri, en episod ur den Indiska epopéen
Mahâ-Bhârata, hvarpå följde i tidskriften Frey, hvars
hufvudredaktör B. varit, åren 1844 och 1845, en
Saga om Syndafloden hos de gamla Hinduerne (Frey,
H. XVIII) och en Fornindisk fabel, för första
gången öfversatt på ett Europeiskt språk (Frey, H. XX).
Nu har B. börjat utgifvandet af Metriska
öfversättningar från Sanskrit, hvaraf fem ark hitintills
lemnat pressen. För fortsättandet af sina arbeten
i den Indiska litteraturen och befordrandet af dess
studium vid universitetet, har B., för år 1845,
åtnjutit ett anslag af allmänna medel.
Bergstena, annex till Lena, beläget i Kullings
eller Geseneds kontrakt af Skara stift, 1 1/2 mil
N.N.O. från Alingsås. Det utgöres af 11 3/8 mtl.
och har 396 invånare. Dess areal är 6,272
tunnland, hvaraf 240 äro sjöar och kärr. Adr. Alingsås.
Bergstings-rätt kallas den underdomstol, som
utgöres af bergmästare med bergsnämndemän eller
bisittare, och äger att afdöma alla så väl
kriminella som civila mål, hvilka röra bergverks- och
bruksrörelsen.
Bergstrahl, Johan, läkare och såsom sådan
lycklig och rikt belönad, hvarför han
efterlemnade en betydlig förmögenhet. Bergstrahlska huset
vid Riddarhustorget i Stockholm förvarar ännu
hans namn. Assessor i kollegium medikum. Född
1715, död 1795.
Bergstrand, Carl Henrik, född den 29 Febr.
1800 i Hellefors socken inom Örebro läns
bergslag, der hans fader var bruksinspektör. Sedan
han fullbordat sina medicinska studier vid
universitetet i Lund och erhållit doktorsdiplom år 1831,
blef Bergstrand, år 1832, bataljonsläkare vid
Uplands regemente, samt tillika hospitals- och
lazarettsläkare i Upsala. Några år derefter tog han
afsked från bataljonsläkare-tjensten och blef, år
1838, professor i kirurgien och ars obstetricia
vid Upsala universitet. Under sina yngre år har
B. tjenstgjort vid Serafimer-lazarettet, såsom
underkirurg, och äfven en tid, år 1830, såsom
tjenstförrättande öfverkirurg. Utom en tids vistande i
Köpenhamn, år 1831, har B., åren 1839—40,
besökt Danmark, Tyskland, England, Frankrike
och Norrige. Såsom författare är han känd
genom åtskilliga afhandlingar och uppsatser dels i
Tidskrift för Läkare och Pharmaceuter, dels i
Svenska Läkaresällskapets årsberättelser, dels af
akademiska disputationer och recensioner i
Litteraturföreningens Tidning.
Bergsund, en egendom på Södermalm, i
Stockholm, vid Mälaren. Engelsmannen Lewis anlade
här, år 1770, ett jerngjuteri, hvilket ännu drifves,
ehuru det flera gånger ombytt ägare.
Bergsvetenskap kallas sammanfattningen af
alla de vetenskaper, som äro erforderliga för att
kunna behörigen handhafva och utöfva
bergshandteringen i sin helhet. De förnämsta af dessa
äro mineralogi, så väl allmän, som använd, eller
lithurgik, kemi, särdeles metallurgisk och
hallurgisk, samt fysik, särdeles mekanisk, och derjemte
en mängd special-kunskaper. För bibringande af
dessa kunskaper finnas i riket tvenne egna
läroverk i Fahlun och Philipstad. Bergsvetenskapens
utmärktaste idkare här i landet hafva varit: S.
Rinman, hvars Bergverks-lexikon är ett klassiskt
arbete i denna väg, A. Svab och D. Tilas, samt af
ännu lefvande: N. G. Sefström.
Bergsvigt kallas den vigt, hvarmed allt jern
väges, så väl vid bruken som i bergslagerne.
Indelningen är lika med viktualievigten, men den
förhåller sig till denna som 22 till 25, d. v. s., att
1 skepp:d bergsvigt svarar emot 17 lisp:d 12 65/128
marker viktualievigt. Lödjan till bergsvigten,
likasom till all metallvigt, är sexkantig; men till
skillnad från de öfriga, är denna märkt med en
sexkant.
Bergtagning. Berättelserna om folk, som
blifvit bergtagne, förekomma ännu i vårt land. Ville
man söka spår till upphofvet af hvad som förstås
med bergtagning, finge man troligen gå till de
tider (kanske närmast före kristendomen), då
sägnerna och till en del urkunderna omtala landet
såsom bebodt af tvenne fiendtliga folkstammar,
eller åtminstone folk med olika tro. — Den äldsta
berättelsen om bergtagning hafva vi funnit i
boken Miracula Sanctæ Crucis, så lydande: att en
gosse, från Östens by i Bygdeå socken af
Westerbotten, blef bergtagen; men igenfunnen efter löfte
af föräldrarne till Christi kors (ad defixionem
Domini). — En annan berättelse om en
bergtagen dräng i Löfångers socken förmäler, att han,
i Augusti månad 1774, blef nedtagen från en
klippa och illa behandlad af de underjordiske, i
det att håret afklipptes, naglar af händer och
fötter bortskuros, så att han kom derifrån med
litet lif. — Allmogen tror ännu på
bergtagningar, hvilket kan inhemtas t. ex. af den i
tidningarne omtalade händelsen med ett barn, som en
dag, sistlidne sommar, blef satt på ett skär i sjön
Vettern, några alnar uti sjön nedanför Omberget;
men derifrån försvann och sedermera befanns högt
uppe bland bergsskrefvorna. — Om en
trädgårdsmästare, vid namn Lars Dahlgren i Södermanland,
hvilken ännu skall lefva, går allmänna talet, att
han farit af till skogs med en bisvärm, och
sålunda blifvit bergtagen. Man hade sett skörtena
af hans gamla bruna frack, under färden, flaxa
kring honom, likasom vingar. Efter några dagar
hade likväl trädgårdsmästaren helt beskedligt
återkommit oskadad till sitt hemvist, hvarest han, för
sin förfärade hustru, omtalat många underliga ting,
hvilka han sett och hört i bergen. Hustrun hade,
efter någon stund, med skarpa blickar på mannen,
hvilken förefallit henne blek och förslappad,
infallit: ”vankades äfven brännvin i berget?” men
hvilken fråga han funnit för godt att lemna
obesvarad. — Denna berättelse måtte tjena till prof
på halten af sednare sagor om bergtagningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
