Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernsten - Berman - Berndes, Anton Ulrik - Berndes, Johan - Berndes, Peter Bernhard - Berndshammar - Bernhard - Bernhard den långe - Bernhard af Weimar - Bernhardiner-orden - Beronius, Magnus Olai - Bersbo koppargrufvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter smältning är löslig i feta oljor och vid sin
förbränning utvecklar en angenäm lukt. Medelst
destillation erhålles deraf bernstensolja och
bernstenssyra, begagnade i medicinen. Årliga
importen af oarbetad bernsten utgör cirka 120 skålp.
och af arbetad 6 skålp.
Berman, en bland Carl Knutsons höfdingar, då
han ännu var riksmarsk, samt af honom upphöjd
till befälhafvare på Stegeborg och höfding öfver
dess län, är 1439.
Berndes, Anton Ulrik, gravör, den förste
som i Sverige införde det s. k.
mezzo-tinto-maneret. Född 1757, död omkring år 1840.
Berndes, Johan, den förste presidenten i
kommerse-kollegium, år 1651, hvilket embete han
dock innehade endast till den 10 Februari
följande året, då han afled 48 år gammal, han hade
förut varit riks-kammarråd och landshöfding i
Kopparberget. Tillika med presidents-embetet kallades
han in i rådet.
Berndes, Peter Bernhard, kapten vid
arméens flotta, L. af W. A., egnade sig åt den
vetenskapliga delen af sjötjensten samt åt
undervisningen deri. Hvilket anseende han härvid
åtnjöt, synes bäst af de anbud som gjordes honom,
att träda i Holländsk och Fransysk tjenst. Hans
svaga syn hindrade hans användande i praktisk
krigstjenst, och tillika tvang honom hans
försvagade hälsa, att taga afsked, år 1791. Sedan
hälsan förbättrades, ville han åter ingå i tjenst
1794, men kunde ej vinna sin önskan. Han
erhöll i stället åtskilliga uppdrag för allmän
räkning, bland andra det, att i England taga
kunskap om de der begagnade ångmaschinerna, om
hvilka han afgaf en berättelse, ehuru den icke
hade till följd deras införande i landet. Han
använde nu sin tid på åtskilliga vetenskapliga
försök och forskningar, samt lyckades upptäcka ett
sätt, att af inhemska ämnen tillverka soda,
glaubersalt, pottaska och rödfärg, hvarpå han erhöll
privilegium exclusivum, men af hvilket han
genom bristande tillgångar, ej kunde draga någon
enskild fördel. Han förunnade den således åt det
allmänna och öfverlemnade sitt privilegium åt
vetenskaps-akademien. Tryckt af fattigdom och
ständigt kämpande mot behofven, kunde han först vid
72 års ålder erhålla en pension af 100 R:dr, ett
af de många dragen i historien om förtjenstens
öde, så väl i Sverige som andra länder. Född
1750, död 1826.
Berndshammar, ett jernbruk i Heds socken af
Westmanland, med 4 härdar. Det har 2,600 skepp:d
årligt smide, med köptackjern, hvilket smide,
hvarföre erlägges 26 Skepp. hammarskatt, utskeppas
på Stockholm. Äges af L. L. Lorichs.
Smidesstämpeln är S. med krona. — Bruket hör till de
mest välbelägna i Westmanland. Genom F. O.
Lorichs, fadern till nuvarande ägaren, har stället
blifvit mycket förskönadt. Mansbyggningen är
praktfull och innehåller en mängd rum. Uti ett
ypperligt orangeri finnes här ett stort antal
praktfulla växter, af hvilka må nämnas en ovanligt
stor Aloë.
Bernhard, biskop i Skara, från år 1206 till
1216, lärer varit af utländsk härkomst och
berömmes för sin mildhet och foglighet.
Bernhard den långe, en Tysk riddare,
hvilken stod i mycken ynnest hos konung Albrekt,
och bortröfvade, med hans vetskap, ur Riseberga
kloster, den sköna Elisif, hvilket öfvervåld ökade
missnöjet mot konungen och påskyndade hans fall.
(Se: Elisif.)
Bernhard af Weimar, hertig. Hans namn
är oskiljaktigt från Gustaf II Adolfs och
trettioåriga krigets historia. Son till hertig Johan af
Sachsen-Weimar, började han sin krigarebana under
Mansfeld, ställde sig sedan under Gustafs fanor,
bidrog till segern vid Leipzig och fullföljde den vid
Lützen, efter Gustaf Adolfs fall. Oxenstjerna
uppdrog honom befälet öfver en stor del af Svenska
hären, med hvilken han hade många framgångar,
ända till slaget vid Nördlingen, som förlorades
genom hans hetta. Han måste nu emottaga
understöd från Frankrike och eröfrade det fasta
Breisach, hvilket han ernade göra till hufvudstad i det
hertigdöme, han hoppades grundlägga. Detta
hindrades af hans tidiga död, den 3 Juli 1639, vid
icke fyllda 35 år, enligt förmodan, en följd af
det gift, han skall hafva erhållit genom Richelieus
föranstaltande.
Bernhardiner-orden. Se: Cistercienser-orden.
Beronius, Magnus Olai, lektor vid Gefle
gymnasium, sedan poëseos och derefter theolog.
professor i Upsala, biskop i Kalmar år 1745, och
erkebiskop 1764; en from och nitisk prest och
embetsman; föröfrigt utan några ovanliga gåfvor.
Född 1692, död den 18 Maj 1775. Hans andra
hustru och hans barn, hennes stjufbarn, adlades
under hans lifstid, med namnet: Björnstjerna.
Bersbo koppargrufvor äro belägne på
Bersbo hemmansägor i Wärna socken af
Östergöthland, och tillhöra baroniet Adelsnäs i Åtvids
socken. De omnämnas först år 1655; men man
förmodar, att de förut varit ödelagda under flere
århundraden. Den malmtrakt, hvarå dessa
grufvor befinnas, delar sig i tvenne olika malmfält,
hvaraf det ena, som kallas Cathrinebergs, upptogs
1761 och bestod af röd grannkornig granit, och
det andra, eller Bondgrufvefältet, af grå granit.
Botten uti Cathrinebergs grufvor är lodrät af
omkring 100 famnars djup, och i donläge 110
famnar. Malmgången går åt djupet och grufvan
liknar en hästsko, samt har vunnit ryktbarhet
genom de stora rymder, som blifvit utsprängda i
henne. År 1817 uppsattes i Bersbo grufva en
ångmaschin, af 15 hästars kraft, byggd af Sam.
Owen, till uppfodring af både malm och vatten.
Genom en vådeld, hvilken i Maj 1825 utbröt i
denna ångmaschin, lades icke allenast hela
byggnaden i aska, utan ock alla gamla för samma
ändamål inrättade konstbyggnader, jemte materialier
och inventarier, 1,000 famnar ved, 100 läster
kol, i många år hopsamlade förlager och flere
ladugårdshus. Elden nedgick i grufvan på 30 till
40 famnars djup och nedbrände alla dervarande
byggnader. Dervid nedrasade öfver grufvan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
