Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bi - Biarmaland - Bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhället finnes blott en fruktsam hona eller visen.
Denna lägger, under största delen af året, men i
synnerhet i Maj och Juni månader, ett stort
antal ägg, uti de derföre bestämda cellerna uti
vaxkakorua, hvarur, inom tre dagar, utkläckes en
liten hvit mask, hvilken sorfälligt skötes af
arbetsbien samt efter vid pass åtta dagar förvandlas
till puppa, hvarvid cellen beklädes med en
silkeshinna, utur hvilken den fullbordade insekten
framkommer efter ungefär fjorton dagars förlopp.
I början framkomma endast arbetsbin och sedan
hannar, samt slutligen en eller flera honor eller
visar, de der sätta sig i spetsen för de unga
bien, hvilka från början vårdat dem under
deras förvandling, så att på detta sätt två eller
flere samhällen uppkomma, hvart och ett ägande sin
vise. Då härigenom trängsel och andra
olägenheter börja yppa sig, råka de serskildta
stammarna i strid och den starkaste utdrifver den eller
de svagaste, för att ensam blifva i besittning af
boningen, hvarvid de öfriga få söka sig ny
bostad. Detta kallar man biens svärmning, och
söker på hvarjehanda sätt att inlocka de serskildta
svärmarne uti nya boningar eller kupor. Detta
sker med mycken lätthet, om man kan fånga
visen; ty då följa alla de öfriga bien med hvart
man går, och man kan på detta sätt helt och
hållet leda dem och handtera dem huru som
helst, utan att de stickas. Annars äro do i
allmänhet ganska lättretliga, och förorsaka, såsom
bekant är, plågsamma stygn, med tillhjelp af sin
gadd, hvilken är rörformig, försedd med ett slags
hulling och förenad med en giftblåsa, som vid
stickandet tömmes och förorsakar inflammation i
såret, visserligen för hvarje stygn ej serdeles
betydlig, men hos olika individer olika stark och
ofta genom ett större antal stygn vådlig till och
med för lifvet. Man har exempel derpå att
djur, till och med menniskor, som blifvit angripna
af en hel bisvärm, tillsatt lifvet eller endast med
svårighet blifvit räddade. Biet angriper dock icke
ostraffadt menniskor, eller djur med tjockare hud;
ty hullingen på gadden hindrar dess utdragande,
och då biet med våld sliter sig löst,
qvarstannar den i såret, hvarvid en del af inelfvorna
utryckes och förorsakar biets död. Endast
arbetsbien och honorna äro beväpnade med gadd; men
de sednare sticka nästan aldrig och äfven de
förra vänja sig småningom vid de personer som
sköta dem, blott de göra det på ett lämpligt sätt,
och sticka dem sällan. Så snart en bisvärm
inflyttat uti sin boning, börja arbetsbien genast
att samla håning och vax ur blommornas
nektarier och af deras frömjöl. Håningssaften uppsuges
med tillhjelp af ett under käkarne beläget snyte
och samlas uti magen; frömjölet deremot upptages
uti en liten med styfva hår omgifven fördjupning
på bakbenen, som bildar ett slags korg, i form
af små bollar, dem de vid hemkomsten förtära.
Under vistandet inom biets kropp skiljer sig
håningen och vaxet fullkomligt från hvarandra. Det
sednare afskiljes i form af tunna blad emellan
underlifsringarne, och användes genast af bien till
bildande af sexkantiga pipor eller celler, af
sammanhängande lager, eller så kallade kakor.
Uti några af dessa kakor fyllas piporna med
håning, hvilken, sedan den blifvit i magen skiljd
från vaxet, uttömmes genom munnen, och på
detta sätt uppstå de så kallade håningskakorna. I
andra kakor lemnas piporna toma, och så snart ett
antal sådana blifvit färdiga, börjar visen att
deruti lägga ägg, hvarvid hon betjenas af arbetsbien.
På detta sätt uppkomma de så kallade
afvelskakakorna. Dessa innehålla alltid några större
ovala celler, som äro belägna i midten och innehålla
ägg eller larver till honor. Så snart hannarne
behörigen befruktadt honorna, dö de, och de som
ännu qvarlefva vid slutet af Juli, dödas af
arbetsbien, som ensamma förrätta allt arbete i kupan,
och så rikligen förse den med håning, bestämd till
föda under vintern, att, såsom bekant är, en stor
del deraf kan vid kupornas skattning om hösten
borttagas. I vilda tillståndet utgör alltid hvarje
svärm med sin vise ett samhälle för sig; men vid
biskötseln söker man alltid, att, om svärmarne äro
svaga, d. v. s. fåtaliga, förena två eller flere uti
samma kupa, hvilket ock ganska väl lyckas, och
hvarvid alltid de öfverflödiga visarne dödas af bien
sjelfva, hvaremot de med yttersta sorgfällighet
vårda och betjena den qvarvarande, som är
oundgänglig för fortplantningen, och hvars förlust
medför den största oreda, till och med upplösning af
bisamhället. Vanligen börja dock, i sådant fall,
arbetsbien inom ett par dagar att ersätta bristen af
visen, derigenom att de nedbryta piporna omkring en
eller ett par larver och i stället uppföra omkring dem
sådana rymliga celler, som tillkomma honlarverne
samt föda och vårda dem på samma sätt som
annars dessa, då de utkläckas till visar. Bien
samla håning af nästan alla växter; men denna
blir, i följd af växternas olika natur, af ganska
olika slag. Utom håning och vax, samla eller
tillreda, de ännu ett eget hartsartadt ämne kalladt
förvax, hvilket de begagna till diktning af kuporna
eller stockarne, och hvarmed således alla
springor och håligheter utfyllas. För insamlingen af
dessa ämnen göra de ganska långa utfarter, till
och med hela milen; men hafva dock ganska noga
reda så väl på belägenheten af sin boning, som
på sina samhällskamrater. De äro utsatta för
flera fiender, hvilka dels angripa dem sjelfva, dels
innästla sig uti kupan och förstöra deras arbeten.
Till det första slaget höra åtskilliga foglar,
serdeles svalor, likaledes paddor och grodor samt
bålgetingar; till det andra råttor och möss,
myror, getingar och humlor, men framför allt den så
kallade bifjärilen.
Biarmaland. Det fornnordiska namnet på
norra delen af Ryssland, omkring Dwinas utlopp i
Hvita hafvet, i de trakter, der det nuvarande Perm
är beläget.
Bibel. Sedan allmänheten, under hela medeltiden,
varit i okunnighet om bibelns innehåll, hvilket
dessa dagars andelige funno godt att behålla för
sig sjelfve, beslöts, på mötet i Örebro 1529, att
den Heliga Skrift skulle oformängd förkunnas i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
