Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopsstift - Biskopsudden - Bispmotala - Bita i gräset - Bitterblad - Bitterkalk - Bitterna - Bittersalso - Bittersalt - Bitterspat - Bitze, Konrad - Bi-ätare - Bjarkamál det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westerås och Wexjö, hvartill vidare kommer
Lunds stift, hvilket då ej intogs i landslagen,
emedan Skåne ännu ej lydde under Sverige.
Efter reformationen uppkommo super-intendentier för
Götheborgs stift år 1620, för Kalmar år 1602,
för Mariestads, sedan Carlstads, år 1580, för
Hernösands år 1647 och för Gottlands stift år 1571.
Tid efter annan hafva dessa dock blifvit vanliga
stift, och de tre sista förklarades för biskopsstift
medelst Kongl. Resol. d. 5 Okt. 1772. För det
närvarande finnas 12 stift, nemligen: Upsala
erkestift, grundadt år 1100, Linköpings biskopsstift,
år 1080, Skara år 1015, Strengnäs år 1100,
Westerås 1080, Wexjö år 1030, Lunds år 1163,
Götheborgs år 1665, Kalmar år 1678, samt
Carlstads, Hernösands och Gottlands eller Wisby stift
år 1772. (Se vidare under hvarje serskildt stift.)
Biskopsudden, en lägenhet, på en udde af
Djurgården i Stockholm, anslogs åt stadens
öfverståthållare, och serskildt af Gustaf III åt general
Sprengtporten, som försålde den till enskild
person, af hvilken konung Carl XIV Johan köpte
densamma.
Bispmotala, i Motala socken, vid Vårviken af
Wettern, 1/8 mil från kyrkan, 5 1/4 mtl.
kungsladugård och 19 torp, har först varit säte för någon
höfding och under katholska tiden blifvit lagdt
under biskopsstolen i Linköping, hvaraf det fått sitt
namn; men derefter tillföll del kronan och
kallades Motala kungsgård. Det har den vackraste
belägenhet och lär fordom varit en vigtig ort,
hvilket lemningar af skansar på elfvens båda sidor
tyckas bevisa, äfvensom de fältverk, hvilka år 1567
här uppfördes, för att hindra Danskarnes
öfvergång. Hertig Johan af Östergöthland lät vid
elfvens södra strand uppföra ett våningshus, der han
bodde under sina jagtnöjen.
Bita i gräset, ett myckel gammalt Svenskt
talesätt, som förekommer på ett par ställen i stora
Rimkrönikan, lämpadt på fallna fiender, hvarföre
ordet måste ofta finnes tillagdt detsamma. Nu
mera förstås härmed i allmänhet: duka under,
(hvarom se vidare ordet duka), gifva efter.
Bitterblad, vattenpeppar, jungfrutvål,
vattensåpa (Polygonum hydropiper), en årlig växt,
hvilken förekommer allmänt på fuktiga ställen, i
diken, vid vägar och på åkrar; innehåller ett skarpt
flygtigt ämne, isynnerhet uti blomaxet, och
drager, i färskt tillstånd krossad, blåsor på huden.
Bitterkalk, ett till första slägtet carbonater,
hörande mineral, hvilket består af kolsyrad kalkjord
med kolsyrad talkjord, och förekommer dels
spatigt, med rhomboedrisk grundform, till färgen hvitt
eller gulhvitt, dragande i rödt eller grått,
glasglänsande, halfgenomskinligt eller genomskinande,
dels derbt ogenomskinligt, vid Pehrshytte-brotten
i Westmanland och vid Fahlun.
Bitterna, en socken, med Wedum och Eling,
belägen i Wilske kontrakt af Skara stift, Laske
härad och Skaraborgs län, 4 1/4 mil S.V. från
Skara. Hör till 2 kl. konsist., har 986 invånare och
beslår af 31 3/8 mtl.; dess areal utgör 13,469 tunnl.,
af hvilka 550 äro kärr och sjöar. Adr. Skara.
Socknen har åtskilliga minnesmärken, såsom lemningar
efter en gammal borg, hvilken allmogen kallar
Wirkets- eller Torlandaborg.
Bittersalso (Lepidium latifolium), mångårig,
sällsynt, växande på några ställen i Kalmar län vid
kusten, likaledes på Öland samt vid Landskrona,
har en egen, bitter, skarp och saltaktig smak,
hvaraf namnet härleder sig; men ätes ändock af
boskapen, och kan begagnas såsom sallad-krydda.
Bittersalt, Engelskt salt, svafvelsyrad talkjord,
är ett neutralt salt med kristallvatten, hvilket dels
förekommer i naturen färdigbildadt, uti hafsvalten
och några källors vatten, hvilket deraf får namn af
bittervatten, såsom vid Epsom i England, Saidlitz
och Saidschütz i Böhmen, m. fl., dels ock
frambringas med konstens tillhjelp, eller erhålles såsom
biprodukt vid beredning af andra salter, såsom hos
oss vid Garphytte alunbruk, der det fås ur den
så kallade moderluten. Det användes isynnerhet i
medicinen, såsom ett godt laxermedel, och
betydliga qvantiteter deraf förbrukas årligen, af hvilka
största delen införskrifves från Tyskland.
Bitterspat, ett mineral, hörande till carbonaternas
slägte. Det består af kolsyrad kalk- och talkjord,
dels kristalliseradt, vattenklart, genomskinligt, dels
derbt, hvitt, grönt eller grönaktigt, och
förekommer i Skyttgrufvan vid Fahlun samt vid Tabergs
grufva i Wermland.
Bitze, Konrad, son af fogden på Åbo slott,
Henrik Bitze, hade studerat i Leipzig, blef sedan
abbot för Bernhardiner-klostret i Senis i Italien,
men återkallades af sine landsmän, domherrarne i
Åbo, år 1460, för att blifva deras biskop. Han
berömmes som en driftig man, hvilken hade mycken
förtjenst om återställandet af domkyrkan, sedan
hon år 1464 blifvit skadad af ljungelden, och af
Åbo stad, efter den vådeld, hvilken år 1473
öfvergick en del deraf. Han var ibland Carl
Knutssons motståndare och vägrade att åt honom
upplåta Raseborgs slott, då konungen, år 1465,
nödgades hålla sig dold hos dominikanerne i Åbo.
Han dog den 13 Mars 1489, på Kustö slott, som
han befästat.
Bi-ätare (Merops apiaster), en sällsynt flyttfogel,
som egentligen tillhör de varma delarne af
Europa, Asien, och Afrika; men träffas någon gång i
våra södra och mellersta provinser. Den hör till
gångfoglarnes 3:dje familj. Dess längd är 8 tum;
alla 3 tårna äro mera än till hälften hopväxta, som
en hand, ofvanpå är den brun eller brunröd,
hvilken färg på halfva ryggen åt stjerten öfvergår i
roströdt, under halsen guldgul med svart band,
och dessutom gråblå, ljusare mot undergumpen,
samt har ett svart band gående genom ögat.
Lätet är ett skarpt hvisslande skrik, som höres
under flygten, hvilken mest sker i flock. Äggen, 5
till 7 till antalet, rundaktiga, hvita och
glänsande, läggas i horisontela hål i backar vid åar,
o. s. v. Födoämnen utgöras af insekter, särdeles
bi, getingar, bromsar och gräshoppor.
Bjarkamál det gamla, ett åldrigt
skaldestycke, som likväl numera är i behåll endast
styckevis. Likväl finnes det helt och hållet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
