Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjelke, Sten, d. y. - Bjelke, Sten Carl - Bjelke, Nils Thuresson - Bjelke, Thure Gabrielsson - Bjelke, Nils Adam - Bjelke, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöjdes till riksråd. Han användes i flera
beskickningar, särdeles såsom Sveriges sändebud vid
fredsunderhandlingarna i Roeskilde och Köpenhamn samt
vid förnyandet af förbundet emellan Sverige och
Frankrike år 1672. Under förmyndare-regeringen
upphöjdes han till riks-skattmästare år 1677, och
blef sedermera president i bergs-kollegium och
stats-kontoret. Carl XI:s ynnest ägde han i hög
grad, både för sina egenskaper och sin
öfverensstämmelse med konungen i politiska åsigter, jemte
sin motvilja för Frankrike. Han slapp också vid
reduktionen för bättre pris, än många andra,
ehuru han, för att betala efterräkningen för
Ekolsund, måste sälja sitt bibliothek, hvilket
tillföll det kungliga. Född 1624, död d. 8 Sept.
1634.
Bjelke, Sten Carl, en son af landshöfdingen i
Stockholm, Thure Bjelke, hade, olik mängden af
sin slägt, mindre böjelse för statens utmärkelser,
än vetenskapernas, hvarföre han också, efter
återkomsten från sin utländska resa, ingick som
amanuens vid kongl. bibliotheket, och chefskapet för
detsamma var det enda embete, man vet honom
hafva sökt. Han fick det emellertid icke, utan
kallades till hofvet, der han utnämndes till
kammarherre och anställdes i Åbo hofrätt, hvarest han
befordrades till vice-president. Denna tjenst och
Nordstjerne-orden var det enda han erhöll af
regeringen. Vetenskaps-akademien tillegnade sig
likväl honom vid sin första inrättning, och han har
riktat dess handlingar med beskrifningar om flera
rön. Döden bortryckte honom i hans bästa ålder,
44 år gammal, d. 13 Juli 1753.
Bjelke, Nils Thuresson, började sin bana med
utländsk krigstjenst, anställdes, efter hemkomsten,
vid hofvet och i hären, steg snart till öfverste
för lifregementet till häst, utmärkte sig under
Carl XI:s Danska fälttåg, befordrades till
generallöjtnant, skickades såsom sändebud till Frankrike,
der han dröjde i tre år, upphöjdes till kongl. råd,
och gick sedan i Österrikisk tjenst, der han
befordrades till general och riksgrefve. Han
hemkallades nu, utnämndes till general öfver Svenska
kavalleriet och infanteriet, grefve,
general-guvernör i Estland och straxt derpå i Pommern,
hvilket sistnämnda embete han innehade, under
omvexlande kongl. nåd och onåd, intill Carl XII:s
anträde till regeringen, då han ställdes under tilltal
inför Svea hofrätt, anklagad för åtskilliga
punkter, såsom att han uppsåtligen öfverträdt
konungens bud och befallningar, riktat sig genom
myntförsämring i Pomern, genom ”svåra mot sanning
och samvete stridande eder”, ”med bref, ord och
gerningar orätt gjort”, o. s. v., för hvilket allt
han dömdes från lif, ära och gods. Lifvet
skänktes honom, och äran återfick han flera år senare;
men hans lösegendom gick förlorad, och af hans
gods fick han endast behålla Salestad och
Gäddeholm. Hela denna rättegång och dom synes
hafva varit följden af en hof-intrig, hvaraf Piper
måhända varit anstiftare. Konungen lärer likväl
sedermera fått bättre tankar om honom; men
Bjelke hvarken sökte hans nåd eller stämplade mot
honom, utan lefde i stillhet på Salestad, och
egnade sin tid åt andaktsöfningar, samt dog d. 26
Nov. 1716, i en ålder af 72 år.
Bjelke, Thure Gabrielsson, den förres son,
började sin bana såsorn ryttare för sin faders
rusthåll. Han var då 20 år gammal och tjente
såsom soldat under hela 1704 års fälttåg, gick
graderna igenom såsom korporal, underofficer och
slutligen kornett. Först år 1711, sedan han
deltagit i alla Carls fälttåg och följt honom till
Bender, samt blifvit använd på en beskickning till
Konstantinopel och till Pruth, blef han ryttmästare.
I kalabaliken vardt han tillfångatagen, men
undkom tillbaka till Carl. Vid dennes hemresa till
Stralsund, var han honom följaktig, ehuru på
något afstånd och bar derunder konungens egna
kläder. Såsom öfverste för Bohus läns dragoner
deltog han i Norrska fälttåget, blef efter dess slut
general-major och skickades som minister till Wien.
År 1727 inkallades han i rådet, men föll, 12 år
senare, vid 1738 års riksdag, i hattpartiets ogunst,
och måste lemna rådet, jemte fyra andra
embetsbröder, likväl med en pension af 2,000 R:dr. Han
förlorade likväl icke hofvets ynnest; ty han blef,
vid instiftandet af de Svenska ordnarna, år 1748,
kommendör af Svärds-orden och straxt derpå
Serafimer-riddare. Han tillbragte nu 22 år i lugn, och
egnade sin tid åt studierna med sådan utmärkelse,
att vetenskaps-akademien valde honom till
ledamot. Under tiden hade partihatet lagt sig och
sekreta-utskottet förklarade, år 1761, att
ständerna återgåfvo honom sitt förtroende, samt
återkallade honom i rådet. Han var en man, i detta
ords hela bemärkelse, med värdighet, allvar och
redbarhet, både i det yttre och inre. Född 1684,
död d. 11 Maj 1763.
Bjelke, Nils Adam, son af den föregående,
landshöfding i Södermanland, om hvilket läns
hushållning han hade mycken förtjenst, riksråd och
president i bergs-kollegium, hvilka alla
befattningar han nedlade efter 1789 års riksdag. En
driftig och nitisk embetsman, men derjemte vän af
konster och vetenskaper; har utgifvit några
skrifter i landthushållningen och bergsväsendet; valdes
till ledamot af vetenskaps-, målare- och
musikaliska akademien. Inrättade Elfdals porfyrverk, R.
N. O. och Serafimer-riddare. Underrättelsen om
Gustaf III:s mord kallade honom till Stockholm.
Sorgen öfver konungens död och en under resan
ådragen förkylning slutade hans dagar d. 20 Juni
1792, i en ålder af 68 år.
Bjelke, Nils, son af presidenten i statskontoret,
grefve Carl Gustaf Bjelke, blef vid 16 års ålder
kammarherre, gifte sig, reste till Frankrike,
öfvergick, några och 20 år gammal, i Strassburg till
katholska religionen, naturaliserades i Frankrike,
och fick derstädes en pension, begaf sig sedan till
Rom, blef kammarherre hos påfven och senator af
Rom, ett slags ceremoniplats, hvilken sällan varit
besatt, och gaf sin innehafvare lika rang med
kardinalerne. Bjelke innehade den i 28 år och
tyckes hafva förvärfvat sig både påfvens och
folkets tillgifvenhet; emedan del sistnämnda säges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
