Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blanka eller Blanche - Blanken - Blankesten - Blanksej - Blanningsmåla - Blasiiholmen, Käpplingen - Blecka eller Bleka - Bleckslagare - Bleke - Blekinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadrens medregenter. Blanka beskylles af samtida
krönikeskrifvare att hafva förgifvit sin äldste son,
Erik, jemte dess gemål, Beatrix, äfvensom hon
påstås sjelf hafva blifvit förgifven af konung
Waldemar i Danmark, hos hvilken hon år 1363,
tillika med Magnus, gjorde ett besök i Köpenhamn.
Båda dessa brott betviflas likväl, icke utan skäl,
af andra historieskrifvare.
Blanken, en liten insjö i Tvings socken,
Medelstads härad af Blekinge, bekant för sin jernmalm
eller perlmalm, hvilken lärer vara ganska
jernhaltig.
Blankesten, gul-lax (Coregonus Silus), en
mjukfenig benfisk af 1 till 1 1/2 fots längd, med slät och
bred panna, stora ögon, kantig kropp samt stora
och mycket sträfva fjäll. Ryggen är brungrön,
sidorna, buken och ögonen guldfärgade. Den
förekommer isynnerhet vid Norrska kusten och
går aldrig upp i floderna. Köttet skall vara
välsmakande; men det begagnas hufvudsakligen till agn.
Blanksej, plank, lerblek, lyrblek, (Gadus
pollachius), en mjukfenig benfisk, med svart och
brunfläckig rygg, silfvergråa sidor, hvilken finnes i
Kattegatt och Nordsjön, likväl sparsamt, och
fångas med nät eller krok, vanligen på 10 till 12
famnars djup.
Blanningsmåla, ett hemman i Tvings socken,
Medelstads härad af Blekinge, bekant såsom ett
förmodadt hem för den ryktbara Blenda.
Blasiiholmen, af ålder kallad Käpplingen,
sedermera Blasiiholmen eller Gamla Skeppsholmen,
en af de holmar, på hvilka Stockholm är anlagd,
och i äldre tider genom Näckström skiljd från
fasta landet, med hvilket den nu är förenad, sedan
denna ström blifvit igenfylld. Under Albrekts
fångenskap blef holmen olyckligt ryktbar genom det
skändliga mord, som de s. k. Hättebröderne der
begingo mot en mängd af Stockholms invånare.
Flottan hade från år 1611 till 1634 till en del
här sin station. Numera bebos denna stadsdel,
som tillhör Jakobs forsamling, för det mesta af
den förnäma och rika verlden, hvilken der äger
de flesta hus.
Blecka eller Bleka, kallas den åtgärd,
hvarmedelst man, genom inhuggna skåror i träden,
utvisar vägen genom en skog.
Bleckslagare, ett ganska gammalt embete i
landet, hvilket omtalas redan i slutet af 15:de
århundradet. Bleckslagare äga lika arbetsrättighet
med plåtslagare, enligt kongl. brefvet d. 28 Maj
1734, samt bergs- och kommerse-kollegii
kungörelse d. 5 Sept. 1754.
Bleke, är en ren, lös kalkstensmull, merendels
hvit, dock äfven af andra färger, som
förekommer omkring Stenkyrka på Gottland och några
andra ställen i grannskapet af kalkstenslager.
Blekinge, ett af Sveriges landskap,
gränsande till Skåne, Småland och Östersjön. Namnets
härledning är oafgjord, likväl har man sökt
grunden dertill i ordet blek, hvilket skall betyda
stilla, lugn; och man har lämpat det på den
omgifvande skärgården. Blekinge fiskare nyttja
ännu uttrycket: ”fånga ål på hafs-blek.” Ehuru
denna härledning är antagen af män, sådana som
Lagerbring, förblir den likväl alltför osäker. Vida
sannolikare synes Holbergs mening, som härleder
namnet af bleika, lysa, och ángr, vik. Saxo
Gramaticus kallar Blekingsboarne Blacmanni, och de
Blåmän, hvilka omnämnas i några gamla sagor,
förmenas varit Blekingsboar. I konung Waldemars
ordbok kallas landet Bleking, Blekingh eller
Blekhing, hvilket öfverensstämmer med det Isländska
Bleiking. Landet är uppfyldt af berg, de der
uppskjuta blott till en måttlig höjd. En del
bergskullar äro nakna; men de flesta täckta med
tunn mylla, mossa och gräs. Då man undersöker
jordens beskaffenhet, träffas först mylla; härefter,
hvarest den öfverliggande mullen är mägtig, ett
litet lerhvarf, derunder sand och småsten, och
slutligen en mägtigare flo af lera, blandad med
sand. Dessa hvarf finnas på 20 fot; djupare ned
stöter man vanligen på berg. Svartmyllan, som
öfverst betäcker marken, är, på några ställen, nog
tjock; men oftast blott några tum. Likväl växa
här både örter och träd frodigt, äfven på
klipporna och uti bergsklyftorna, så att jordmånen är
i allmänhet ganska bördig. Blekinge har fordom
varit alldeles öfverväxt med skog, hvilken dock
befinnes på vissa ställen för mycket borthuggen;
likväl är landet ännu skogrikt. Provinsen har en
mängd större och mindre fiskrika insjöar, vanligen
förenade genom åar, bäckar och strömmar, uti
hvilka mångfaldiga vattenverk och nyttiga
inrättningar äro anlagde. Med dessa fördelar förenar
sig en förtjusande skön natur. Då örat uppfylles
af vattenfallets buller eller bäckens sorl och
foglarnes sånger, har ögat en vexlande utsigt af berg
och dalar, åkrar och ängar, sjöar och floder. Det
hela bekransas af rika skogar. Luftstrecket är
mildt, i följd af traktens sydliga läge och
grannskapet med Östersjön. — Blekinge kan delas i
trenne bygder, med afseende å orternas olika
skaplynne, deras naturalster och deraf uppkommande
olika näringsfång. Strandbygden, eller, såsom
Blekings-boarne sjelfve kalla den: Waran, en lång och
smal sträcka af de vid hafvet belägne byar och
hemman. Hit hörer äfven Blekingska skärgården.
Strandboen fiskar i hafvet inom och utom skärs,
skjuter skjälar och sjöfogel, hvilka senare besöka
kusterna, under dragtiden, vår och efterhöst.
Mellanbygden, eller, såsom andra kalla den, byabygden,
går långs igenom landet, och gränsar intill den
föregående. Den består af stora och vackra byar
och väl odlade fält. Åkerbruk och boskapsskötsel
utgöra folkets hufvudsakligaste och nästan enda
näringsfång, och jorden lönar rikeligen arbetarens
möda. Skog finnes tillräckligt till eget behof, så
vida den icke blifver illa medfaren. Skogsbygden
innefattar det yttersta af Blekinge, och
gränsar till Småland, utom någon del deraf,
hvilken stöter till Östra Göinge härad i Skåne. Den
består af merendels enstaka hemman och torp,
hvilka hafva ganska vidsträckta och oftast
steniga ägor, mycken skog och många insjöar.
Invånarne nära sig här med försäljning af pottaska
timmer, bräder, klappholtz, ved, kol samt något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
