Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borås - Boråserods-berget - Borrefjell - Borråsen - Bosarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derföre, år 1619, tillstånd att bygga en stad.
Privilegierna utfärdades 1624. — I staden är en
lärdoms- samt en vexelundervisnings-skola för
fattiga barn, och en söndags-skola, stiftad år 1830.
Borås stads bestånd beror hufvudsakligen på rese-
och gårdfarihandeln, hvilken idkas derstädes och
sträcker sig till alla delar af riket, äfvensom till
Norrige. Omsättningen på stadens torg med
spannmål och viktualier är ganska liflig, och en stor
del invånare i Skaraborgs och Elfsborgs län
afsätta der sina förråd. Af fabrikerna äro
isynnerhet färgerierna af betydenhet. Stadens vapen
föreställer tvenne ullsaxar och en aln.
Folkmängden uppgår till 2,340 personer. I medlet af
1700-talet funnos här en mängd inrättningar,
förnämligast för beredandet af kläden; men dessa äro
nedlagda. Till stadsförsamlingen, som är af 1 kl.
reg., höra annexerna Torpa, Brämhult, Fristad,
Borgstena och Gingrid, hvilka utgöra 152 3/4
oförmedl. mtl. och hafva en areal af 48,599 tunnl.,
hvaraf 4,650 äro kärr och sjöar. Folknummern i
landsförsamlingen är 4,073 personer. Marknader
hållas i staden d. 23 Jan., d. 18 Mars, d. 2 Juli
och 26 Sept. Stadskyrkan, byggd på 1660-talet,
på den plats, der Torpa sockenkyrka fordom stått,
afbrann 1822, och är sedan åter uppbyggd af sten.
Den ligger nästan midt i staden på en liten kulle,
och är nu äfven sockenkyrka för Torpa. Ett
stycke utom staden, på vägen till Brämhult, ligger
Åsbro källa, hvilken har förträffligt vatten och
lärer fordom varit offerkälla. En helsobrunn
blef år 1730 funnen 1/16 mil från staden, och
godkänd 1746.
Boråserods-berget, beläget i Svarteborgs och
Tose socknar af Funge härad och Bohus län, är
en fristående bergmassa, frejdad genom några i
orten gängse vidunderliga sägner. Namnet
Boråserod antyder, att berget fordom haft någon
befästning, hvilken dock numera är försvunnen. En af
dess mest otillgängliga klyftor kallas Riddarhagen,
efter en riddare, som en gång i full rustning skall
hafva ridit uppföre densamma. Här skall en
”bergajätte” hafva bott med sitt hushåll, ända tills den
stigande upplysningen tvingade honom att flytta till
Norrska fjällen, och en fördjupning i berget, som
liknar ett porthvalf, och kallas jättedörren, tros
föra till de skimrande salar, i hvilka jättens
skatter ännu ligga orörda; men då han lemnade orten
tog han nyckeln med sig, och sedan har man icke
ens kunnat finna nyckelhålet. Jätten hade en
ganska vacker dotter, som hvarje dag satt utanför
berget och slog sin harpa i solskenet. En
bondeson, från den närbelägna gården Rom, förälskade
sig i henne, och gjorde flera fåfänga försök att
bemägtiga sig den sköna, till dess han slutligen
lyckades kasta stål emellan henne och berget, då
hon måste åtfölja honom. Orolig öfver sin
dotters frånvaro begaf sig jätten följande natt att
söka henne, och kom till Rom, der han
aflyftade taket, och fick se henne sofvande på
ynglingens arm. — ”Jaså”, röt den uppbragte fadern,
”ligger du der din hundunge; men”, tillade han,
”har det kommit derhän, så må J behålla
hvarandra, och kunnen J nu, på ert bröllop, gifva mig så
mycket mat och dryck, som jag behöfver, så
skola alla era efterkommande blifva rika och
mägtiga.” — Nu reddes till gästabud. Vigseln skulle
försiggå i Tose kyrka; men en bro läggas öfver
den af vårfloden uppsvällda bäcken emellan Bärby
och Dingle, på det att brudskaran skulle komma
torrskodd öfver. Jätten och hans hustru gingo
derföre ut till Holmaåsar i Birffendalen och
hemtade der den stora stenhällen, som nu ligger till
spång öfver nämnde bäck. Jättens hustru bar
hällen i sitt förkläde; men underliggarne i tummen
på sin vante. Då gumman skulle sträfva uppför
den svåra backen, på socknegränsen emellan
Svarteborg och Birffendalen, hände henne en liten
olycka, hvarom backens namn ännu påminner. När
bröllopet sedermera dracks, kunde, oaktadt
brudparets osparda möda att anskaffa nödig förtäring,
jätten icke blifva mera än till hälften mätt och
drucken, hvarföre han förklarade, att endast
hälften af slägten skulle blifva storfolk. Derpå
kastade han en med guld och silfver fylld säck på
golfvet, hvilken skulle blifva dotterns hemgift, i
fall mågen orkade lyfta upp den. Då han kände
sig för svag dertill, erhöll han af sin brud en
trolldryck, hvaraf han i ögonblicket blef så stark,
att han med lätthet häfde skatten ifrån golfvet.
De unga tu lefde en tid bortåt i lust och
gamman; men slutligen uppstod oenighet emellan dem,
så att hustrun till och med fick uppbära slag.
Men en gång, då man icke fick skon att passa till
en häst, hvilken skulle beslås, tog hustrun skon
och sammanklämde den med blotta handen, hvaraf
mannen fann med hvem han hade att göra och
blef åter from. — Jätten skall sedan flera
gånger låtit höra af sig. En af hans efterkommande
i Rom, som en dag afmejat all sin säd, utan att
hafva tid att binda en enda kärfve, yttrade: ”Ack,
om den ändå vore bunden, ville jag gifva min
bästa stut, Ringal!” Solen var i nedgången, och
bonden begaf sig hem; men pigan stadnade på åkern
för att göra band till kärfvarne. Straxt inställde
sig jätten, och ropade åt flickan, så att det
knakade i bergskrefvorna: ”Snärta, gör band!” och så
begynte han sjelf att binda. I ångsten arbetade
flickan så häftigt hela natten, att ryggen sprang
af henne, då solen rann upp; men all säd stod ock
nu bunden och skylad. Jätten gick in i berget
och ropade på sin belöning, Ringal, hvilken
genast kom springande till sin nya husbonde, och
derefter många gånger låtit höra sitt råmande i
berget.
Borrefjell, ett högt berg i Stola socken af
Bohus län, med en vattencistern, fordom kringbyggd
med ektimmer. Äfven synas lemningar efter
murar i bergets sluttningar. En grotta i berget
befolkas af sagan med troll.
Borråsen, ett högt berg i Risteröds socken af
Bohus län. På berget äro lemningar efter en borg,
hvari en konung Borre skall hafva bott. Ännu
utvisas der konung Borres graf.
Bosarp, en socken, med Strö, belägen i Onsjö
kontrakt och härad af Lunds stift och Malmöhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
