Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäreberg - Bärfisar - Böckelshammar - Böda - Böda hamn - Bödel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäreberg, annex till Främmestad, beläget i Wäne
härads kontrakt af Skara stift, 3 3/4 mil S.O. från
Wenersborg; innefattar 13 3/8 mtl. och har 628
invånare. Af dess areal 3,402 tunnl. äro 50 sjöar
och kärr. Adr. Sollebrunn. — År 1845 bildades här
ett sockenmagasin, derifrån utlåning af spannmål
sker med struket mått; men återbetalningen med
fast mått. En äldre skola som finnes, kommer
ofördröjligen att förvandlas i 3:ne så kallade
skoldistrikter, emedan församlingen är öfver 2 1/2 mil
lång och 1 mil i bredd.
Bärfisar (Stinkfly cimicides), är en talrik
insektfamilj, hörande till 3:dje ordningen, skinnbaggar,
utmärkta af den obehagliga lukt, som de sprida,
särdeles då de ovårdsamt vidröres. Bröst och
hufvud bilda tillsammans en trekant, kroppen är bred
och platt, vingarne ligga korsvis, sprötena äro ludna
och bestå af fyra leder. De lägga sina ägg
under barken af tallträd, vid vatten, rötter, på
blommor eller i väggspringor; larfven är sexfotad och
de flesta om ej alla arter uppehålla sig om
vintern uti hus, under trädens bark eller under stenar,
om sommaren lefver en stor del på bär, hvaraf
deras namn härrör.
Böckelshammar, ett jernbruk. Se: Lindfors.
Böda, socken, hör till 3 kl. konsist., är belägen
i Ölands norra kontrakt af Kalmar stift och Ölands
norra Mot af Kalmar län, 9 mil N.O. från
Kalmar, 5 1/2 mil N.N.O. från Borgholm. Kyrkan är
af sten, belägen längst i norr på ön, samt
ombygd 1802. I socknen finnes en stor hed, kallad
Gångberget, och stora fält af söndergrusad
kalksten, hvilka v. Linné kallar Neptuni åkrar. — I
socknen förekomma många minnesmärken,
deribland en ganska märkvärdig runsten vid Tokenäs
hamn. Af stensättningar i nejden må följande
anmärkas. Straxt vid Torps by, en rund
offerkrets och norr om densamma tvenne stenrör.
Dessa ligga på norra sidan af Tokenäshamns bugten.
Höga flisa, så kallas en kalkhäll af 3 alnars höjd
samt 2 alnar 6 tums bredd, mot öfre ändan, och
1 aln 10 tum mot foten; är illa arbetad på
kanterna till ett slags halfkors (Antonii-kors). Synes
vara uppsatt för dem, som i äldsta tider idkat
fiske, för att vid denna andaktsvård förrätta sin
bön. Flisan är upprest vid en nämnde by
tillhörig åkerlycka, kallad Lunnehorfvan. Nära
intill finnas tre hällekistor, kringsatta med flisor,
af hvilka blott öfra kanten synes öfver den jemna
marken. Hvardera är 5 1/4 alnar lång och 3 1/4
alnar bred. Ur dessa stenkistor hafva obrända lik
blifvit upptagna. — Socknen består af 32 mtl. och har
1,722 invånare. Dess areal utgör 21,083 tunnl.,
hvaraf 25 äro kärr och sjöar.
Böda hamn, öster om Böda kyrka, har god
ankarbotten; men emedan den, likt de flesta af Ölands
hamnar, utgöres af en stor bugt eller vik inåt
landet, är den säker endast för vestliga och
nordvestliga samt sydvestliga vindar. För alla
öfriga, isynnerhet nordost, är den öppen. Här har
postjakten sin station. Till beqvämlighet vid in-
och utlastning har, från äldre tider, en brygga,
ehuru ganska bristfällig och otillräcklig, varit
anlagd, tilldess Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse
af den 13 Juli 1814, till landshöfdinge-embetet i
Kalmar, anbefallte, att bryggan skulle repareras för
kronans räkning. Härpå upprättades
byggnadsförslag, hvaruti kostnaden upptogs till 358 R:dr 36
sk. B:ko för bryggans iståndsättande, och till
postjaktens reparerande 217 R:dr 2 sk. samma mynt.
Virket till brobyggnaden fick tagas på den nära
intill varande kronoskogen. Bryggan uppfördes
derefter genom entreprenad-auktion om sommaren
1815. Den är ganska beqvämlig, 141 alnar lång
och 14 alnar bred, försedd med ledstänger å
båda sidor. Brohufvudets bredd är 10 alnar.
Bödel. Bödel omtalas, veterligen, första gången i
Landslagen, der det heter: Bödlenom gifvis en mark
Svensk. Ordet härleder sig från det Isländska
bödull, bódill, för hvilket man anser det Isl. ordet
bödla, pina, ligga till grund. Skarprättare är, med
hustru, barn och tjenstfolk, tagen i konungens
hägn. Hans embete må ej anses för nesligt, och
han eller de stängas från ”ärligt” folks umgänge,
vid straff, som för annat konungens förbudsbrott.
Det är anmärkningsvärdt, att regeringen sjelf,
om den icke gifvit första anledningen, åtminstone
understödt menighetens fördom, att bödeln vore
oärlig, då det i kongl. författningen af d. 3 Aug.
1698, med hänseende till de i arresterne döde
deliqventernas kroppar, uttryckligen göres skillnad
emellan dem, som af bödeln, och dem, som af
ärligt folk fingo handteras. Utom det, att
skarprättarne oafkortadt åtnjuta lön på stat, böra de,
jemte fri skjuts med en häst, till och ifrån
exekutionsplatsen, på följande sätt erhålla betalning för
hvarje exekution, som de väl och försvarligen
förrätta, nemligen: för halshuggande, 5 daler; för
handens afhuggande, 2 d:lr; rådbråkande och
halshuggande samt parterande och steglande
tillsammans, 15 d:lr; halshuggande och steglande, 10 d:lr;
halshuggande och missdådares brännande å båle,
10 d:lr; upphängande i galge, 8 d:lr;
sjelfspillings utförande och nedgräfvande, 3 d:lr; kåk-
och hudstrykande, 3 d:lr; fördrifvande utur stad
eller härad, 2 d:lr; smädeskrifter uppbrännande,
2 d:lr; knipande med tång, hvar gång, 2 d:lr;
brännande i pannan eller å rygg, 2 d:lr; tungans
afskärande, 5 d:lr; öronens afskärande, 2 d:lr, allt
silfvermynt. Skarprättaren i Stockholm njuter
följande betalning, nemligen: för halshuggning, 10
d:lr; för halshuggning och bålbrännande, 15 d:lr;
halshuggning och parterande, 15 d:lr; hängande,
10 d:lr, allt silfvermynt. Ehuru Sveriges nu
gällande lag antogs redan år 1734 och flere af
ofvannämnde straff der på intet ställe förekommer,
samt ej heller i någon äldre Svensk författning
vidare omtalas, än att i konung Carl IX:s svar till
ståthållaren i Kalmar, d. 1 Okt. 1611,
brännmärke och öronens afskärande blef utsatt till straff
för dem, som förde lasteligt tal om öfverheten,
hafva dessa bestraffningssätt likväl blifvit omnämnde
uti 1736 års ännu gällande taxa för skarprättare. I
första boken 59 kap. af Wisby stadslag lemnas
bödeln rättighet till de kläder, hvilka tjufvar eller
andra, som aflifvades, hade med sig i häktet. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
