Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bössa eller Byssa - Bösta Byk - Bötesmedel - Böttcher - Böttiger, Carl Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enär de måste handteras af tvenne personer,
hvaraf den ena rigtade och fasthöll geväret, medan
det antändes af den andra, medelst lunta. En
betydlig förbättring åvägabragtes dock snart
genom anbringandet af s. k. luntlås, hvarigenom det
blef möjligt för en person, att både rigta och
affyra geväret, och dessa synas temligen länge hafva
bibehållit sig, samt voro ännu under 30-åriga
kriget de allmännaste, ehuru antändningen dermed var
både långsam och osäker. Emellertid uppfanns
redan 1517 de så kallade Tyska eller hjullåsen,
hvarigenom affyringen skedde både hastigare och
säkrare; men hvarvid uppdragningen gjorde
mycket hinder vid skjutningen. De bibehöllo sig
likväl ganska länge och utträngdes endast
småningom af de 1640 uppfunna Franska eller flintlåsen,
hvilka blifvit begagnade intill senare tider, då de
nu småningom vika för slagkruts-låsen. —
Handgevären erhöllo snart olika benämningar, på grund
af sin olika storlek. Namnet pistol tillägges
redan 1364 de i Perugia förfärdigade korta slagen
deraf, och karbin 1567 de kortare men grofva
kavallerigevären. Infanterigevären kallades i
allmänhet hakebössor och musköter, hvaraf dock de
förra, som voro mindre och lättare, småningom
utträngdes af de senare, så att namnet bössa
slutligen inskränktes endast till jagtgevär, för hvilka det
ännu bibehålles. Nutidens bössor äro hufvudsakligen
af tvenne olika slag, nemligen hagelbössor och
reffelbössor. De förstnämnde åter äro antingen dubbla,
med tvenne pipor, eller enkla, af hvilka
sistnämnde förekomma trenne slag, nemligen svinryggar,
som hafva en eller tvenne från svanskrufven till
mynningen på öfre, eller på både öfre och undre,
sidorna, fortlöpande egg, i hvilket senare fall de
kallas dubbla svinryggar, och i allmänhet värderas
högre än andra, samt kistpipor, hvilka till en
tredjedel af sin längd från svanskrufven äro fyrkantiga
och som på öfre sidan längs efter denna fyrkant
hafva tre djupa ränder, samt äfven värderas mer
än den tredje sorten eller de vanliga.
Reffelbössor, som användas till skjutning med kula, äro
antingen rak-refflade lodbössor, hvilka vanligen
äro längre och mindre grofva i godset, samt krok-
eller vind-refflade studsare, hvilka äro kortare,
gröfre i godset, samt hafva refflorna vridna
vanligen 3/4 hvarf från svanskrufven till mynningen.
Ett särdeles förbättradt slag bössor äro de så
kallade Åkersteinska patentbössorna, hvilka äga flera
företräden framför de vanliga, och ett alldeles
eget slag äro de s. k. luftbössorna, som laddas med
komprimerad luft, och till och med blifvit använda
såsom krigsgevär, samt för detta ändamål år 1788
infördes för de Österrikiska skarpskyttarne; men
hvilka likväl ej kommit i allmännare bruk.
Bösta Byk. Denna lek förekommer i Öster- och
Westergöthland. Ett fruntimmer sitter vid spiseln,
föreställer en gammal gumma, röker tobak och är
mycket döf. Ett annat fruntimmer föreställer
hennes dotter, har ett kläde i handen, det hon böstar
och kramar, liksom hon bykade. Hon går till den
främsta bland karlarne, och säger: ”Guds fred!” —
Han svarar: ”Gud signe er!” — Hon: ”Får jag
bösta byk hos er?” — Han: ”Gerna, efter du
tvättar så hvitt!” — Hon: ”Ni tör väl vilja ha
mig?” — Han: ”Det gör jag gerna!” — (Eller.
Hon: ”Jag byker och jag stärker mycket fint! Ni
tycker väl om mig? Ni vill väl ha mig?”) —
Hon: ”Hvad är ni för en man?” — Han uppger
sig vara en rik, förnäm, &c. man, t. ex. rik
köpman, prost, general, m. m. Dottern går då till
modern, skriker henne i örat och frågar, om hon
får gifta sig med den och den? Gumman, som hör
mycket illa, svarar bakvändt på frågorna, till dess
hon ändtligen förstått, att dottern vill gifta sig,
och tillstyrker henne, att antaga ett så hederligt
anbud. Men dottern svarar: ”Upp, litet bättre
upp!” och går till nästa karl. Här förnyas
anbuden; modern rådfrågas och lemnar bifall, samt
varnar henne, att ej välja för länge. Men dottern
fortfar med sitt: ”Upp, litet bättre upp!” till dess
hon kommer till den siste bland karlarne, hvilken
bjuder henne en spögubbe, en bose eller dylikt,
hvilken hon måste taga, sedan hon gifvit korgen
åt alla andra. Nu går hon gråtande och beklagar
sig för modern, som då bannar och slår henne,
för sitt misslyckade högmod.
Bötesmedel. Denna statsinkomst upptogs år 1842
till 40,000 R:dr B:ko.
Böttcher, en tapper Svensk general, som
mycket utmärkte sig under Carl X:s krig, särdeles i
slaget vid Warschau och i den olyckliga
träffningen vid Odensee, d. 14 Nov. år 1659, der han, under
pfaltzgrefven af Sulzbach, kommenderade högra
flygeln och stupade.
Böttiger, Carl Wilhelm, är född den 15 Maj
1807 i Westerås, der fadren, af Tysk härkomst,
var apothekare. Ännu ung student blef B. känd
såsom skald, genom sina ”Ungdomsminnen från
Sångens Stunder”, hvilka, inom kort tid, upplefde fyra
upplagor. Sedermera utgaf han Nyare Sånger,
jemte öfversättningar från Uhland och andra
fremmande skalder, blef, vid flera tillfällen, prisbelönt
af Svenska akademien, senast (1845) med 100
dukater, för en sång öfver konung Carl XIV
Johan. Efter sin återkomst från en längre vistelse
i Italien utgaf han (1835—36) Lyriska Stycken,
2:ne häften, med hvilka ett nytt stadium af hans
skalde-utveckling kan anses betecknadt. Flera
utländska resor bidrogo sedan ytterligare till hans
vetenskapliga och esthetiska riktning. Såsom
dramatisk författare blef han af allmänheten känd och
omtyckt, genom det bekanta
National-Divertissementet (1843) och En Majdag i Wärend, hvilka
båda stycken inom kort tid gåfvos på kongl.
theatern för trettio fulla hus. Åtskilliga sånger ur
dem (t. ex. Wingåkersflickan, Wärendsflickornas
sång, m. fl.) hafva öfvergått till nationalvisor, och
genom Jenny Lind blifvit bekanta äfven i
fremmande land. Så väl de, som en samling af B:s
lyriska stycken, äro utgifna i Tysk öfversättning.
— Bland en mängd tillfällighetsverser må här
nämnas endast Orden till sorgmusiken vid konung
Carl XIV Johans begrafning. — För närvarande
är han sysselsatt med utgifning af sina Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
