Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Catharina, prinsessor - Catharina, kejsarinna af Ryssland - Catharina II, Rysslands kejsarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Catharina har varit namnet ej blott pà flera
Svenska drottningar, utan äfven på en mängd
prinsessor, nemligen: 1:o Inge den äldres yngsta
dotter, förmäld med Danske prinsen Björn Jernsida;
2:o Erik den Heliges yngsta dotter och
dotterdotter af den ofvannämnda Catharina; hon gifte sig
med Norrske riksrådet Nils Blaka; 3:o Waldemars
dotter med hans första gemål, död ogift; 4:o
yngsta dottern till Magnus Ladulås, död helt ung; 5:o
Birger Jarls till Bjälbo äldsta dotter med hans
andra gemål, Mechtild, gift med riksrådet Sigge
Guttormson till Lina; 6:o Carl VTII:s yngsta dotter
med hans andra gemål, likaledes död som barn;
7:o Gustaf I:s äldsta dotter med Margaretha,
förmäld med Edzard II, grefve till Ost-Friesland, år
1559, född d. 6 Juni år 1539, död d. 21 Dec. år
1610; 8:o Sigismunds andra dotter med dess
första gemål, född och död år 1594, samt yngsta
dotter med samma gemål, född 1596 och död
följande året; 9:o Carl IX:s dotter med hans första
gemål, född i Nyköping d. 9 Mars 1584, död i
Westerås d. 13 Dec. 1638. Hon förmäldes, d. 11
Juni 1615, med den då 26-årige Johan Casimir,
pfaltzgrefve till Zweibrücken, och blef i detta
äktenskap moder åt Carl Gustaf. Ett fruntimmer af
högt förstånd och begåfvadt med alla en qvinnas
dygder; 10:o hertig Adolf Johans äldsta dotter
med dess andra gemål Elsa Elisabeth Brahe, född
d. 30 Nov. år 1661, död d. 17 Maj 1720; år
1696 gift med kongl. rådet, öfverståthållaren i
Stockholm, grefve Christoffer Gyllenstjerna. —
Dessutom hade både Johan III och Carl IX hvar
sin älskarinna med detta namn. Den förres var
dotter till Hans Larsson och moder till Julius,
Sofia och Lucretia Gyllenhjelm, samt blef sedermera
tvenne gånger gift, först med ståthållaren på Åbo
slott Claes Andersson och sedermera med Lars
Hinrikssson Hordeel, hvilken efterträdde honom, ej
blott i äktenskapet, utan äfven i embetet. Hertig
Carls älskarinna hette Nilsdotter. Hennes fader
hade varit prest i Östergöthland. Hon blef
moder åt den sedermera namnkunnige Carl Carlsson
Gyllenhjelm. Sedan hennes förhållande till
hertigen upphört, blef hon 3:ne gånger gift, först med
hertigens kammartjenare Gustaf Andersson, då hon
som hemgift erhöll Sundby gård i Södermanland,
derefter med enkedrottning Catharina Stenbocks
lifmedikus Detlof och sist med ståthållaren på
Nyköpings slott Sjöblad.
Catharina, kejsarinna af Ryssland, skall, efter
flera sammanstämmande uppgifter, hafva varit af
Svensk härkomst. Den sannolikaste uppgiften
härom är följande: Regements-qvartersmästaren vid
Elfsborgs regemente, Johan Rabe, gifte sig i Riga
med en sekreterares enka, Elisabeth Moritz, och
förde henne hem till sin gård Germunnared i
Toarps socken af Westergöthland, der hon, år 1682,
födde honom en dotter, hvilken efter sin farmor
kallades Catharina. Då Rabe dog år 1684, flyttade
enkan hem till Riga, hvarest hon, af fattigdom,
nödgades lemna sin tu-åriga dotter på barnhuset.
Härifrån kom Catharina i prostens i Marienburg Glücks
hus, som barnpiga, blef år 1701 gift med en
korporal vid lifregementet till häst, men hvilken
kommenderades bort från bröllopsbordet, emedan
Ryssarne anfallit staden. Han återkom aldrig. Kort
derefter intogo Ryssarne Marienburg och Catharina
föll i general Bauers händer. Denne måste icke
långt derefter afstå henne åt Menschikow,
hvilken i sin ordning år 1704 nödgades lemna henne
åt tsaren. Hon var då endast 22 år gammal, men
tillvann sig så, genom sin klokhet och
försigtighet, Peters ynnest, att han i hemlighet gifte sig
med henne år 1711. Sedan hon räddat honom
genom freden i Pruth, hvilken afslöts icke långt
derefter, förnämligast i följd af hennes
bemedling, lät han, af tacksamhet, offentligen förmäla
sig med henne i Petersburg, d. 2 Mars 1712.
Då Peter afled, utan att hafva förordnat om
thronföljden, förstod Menschikow att så bedrifva saken,
att Catharina blef af gardet utropad till regerande
kejsarinna, d. 8 Febr. 1725. Hon åtnjöt likväl
icke mer än två år sin höga värdighet, ty hon dog
i vattusot d. 17 Maj 1727, endast 45 år gammal.
Catharina II, Rysslands kejsarinna, kom under
sin långvariga regering i flerfaldig beröring med
Sverige, och tillhör således på sitt sätt dess
historia. Hon var en prinsessa af Anhalt-Zerbst,
och hennes dopnamn Sofia Augusta Fredrika,
hvilket hon utbytte mot Catharina Alexiewna, när hon,
vid 18 års ålder, förmäldes med då varande
storfursten, sedan kejsar Peter III, och antog
Grekiska religionen. Genom sin gemåls störtande från
thronen, uppsteg hon derpå d. 9 Juli 1762. Hon
och Gustaf III voro aldrig verkliga vänner; de
fruktade och misstrodde hvarandra, ehuru de
låtsade ett yttre sken af vänskap. Dels för att
bibehålla detta sken, dels för att skyndsamt
bedrifva underhandlingarne, gjorde Gustaf tvenne
besök hos sin mägtiga granne, det ena i Petersburg
år 1777, det andra i Fredrikshamn år 1783.
Begge gångerna blef han emottagen med särdeles
artighet. På den första af dessa resor tror man, att
tanken på den s. k. Svenska nationaldrägten kom till
utveckling (se vidare detta ord). — För att visa
kejsarinnan en utsökt uppmärksamhet, hade redan hans
fader, Adolf Fredrik, år 1763, utnämnt henne till
riddare af Serafimer-orden, hvilken hon burit,
ensam bland alla af sitt kön. Politiken gjorde
emellertid ett afbrott i de ömsesidiga
höflighetsbetygelserna, och år 1788 angrep Gustaf henne med
ett krig, hvilket åsyftade ingenting mindre än en
splittring af den Ryska statskolossen. Detta
ändamål förfelades likväl, isynnerhet genom de
anslag Catharina förehade med Finska
regementernas officerare, och hvilka utvecklade sig i det
bekanta Anjala-förbundet, år 1788. Gustaf blef
härigenom, både för sin person och sitt rike,
bragt i de största vådor, och han måste anse
som en lycka, att, utan förlust, ehuru äfven
utan någon vinst af länder, kunna sluta freden i
Werelä. Den utbrustna Franska revolutionen
föranledde ett nytt närmande mellan de båda
medtäflarne, men hvilket afbröts genom konungens död.
Då hans son, Gustaf Adolf, nära hunnit sin
myndighets-ålder, var man betänkt på hans förmälning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
