Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christina, Gustaf II Adolfs dotter - Christineberg - Christinedal - Christinefors, Östergöthlands län - Christinefors, Wermlands län - Christinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
origtiga användande, blef en tadelvärd regentinna
och en föga aktningsvärd menniska. Bland de
svartaste fläckarna på hennes minne är Messeniernes
afrättning och Monaldeschis mord.
Christineberg, före år 1709 kalladt Munkagård,
1 mtl. frälse, postgård, är beläget i Bredestads
socken af Jönköpings län, skall fordom hafva varit
kloster, hvilket legat på den så kallade
Munkehällebacken, hvarest ännu en god vattenkälla finnes,
kallad Munke-källan. Sista byggnaden, som
tillhört klostret, nedrefs 1776, hvarvid man hittade
en penning af okänd pregel. Den sista
innehafvaren, allmänt kallad Munk, hade 12 döttrar, och
dog vid den yngstas bröllop. På nuvarande
södra gärdet fanns, under konung Carl XII:s tid, en
tät skog, der allmogen, under krigstider, gömde
sig, för att undgå utskrifning. — På en åker
vid Hults by finnes en sten, 3 fot hög öfver jord,
1 fot 4 tum bred, samt 4 tum tjock; på öfre
ändan, som är cirkelrund, synes ett krusifix, med
inskrift, hvilken tillkännager, att Nils Persson, fogde
uti Widbo, här föll af hästen och dog genast, d.
14 Juni 1598. — På Bona ägor ligger ett berg,
kalladt Skrifvarberget, om hvilket man berättar
åtskilliga sagor. På berget Kufvahall, sydost om
kyrkan och på Bredestad Norregärds vestra
gärde, skall fordom hafva funnits domaresäten. På
Norregårds gärde deremot finnas åtskilliga
tydligen ditsatta stenar, af hvilka den största är
ungefärligen 7 alnar hög.
Christinedal, ett jernbruk i Fröskogs socken af
Tössbo härad i Elfsborgs län; har 2 härdar samt
900 skepp:d priv. årligt smide med köpetackjern.
Bruket hör under Hvitlanda, och drifver spik- samt
annan manufaktur-tillverkning vid Lisefors.
Hammarskatten är 9 skepp:d. Tillverkningen skeppas
på Götheborg. Bruket äges af M. Sahlin, och dess
smidesstämpel är C. D.
Christinefors, ett jernbruk i Tjällmo socken
af Finspångs härad och Östergöthlands län,
anlades år 1775, har 2 härdar, samt 1,200 skepp:d
priv. årligt smide med köpetackjern. Frälsesmidet
är 30 skepp:d, och dessutom äro 1 räck- samt 2
spikhamrar privilegierade. Hammarskatten utgör
11 skepp:d 14 lisp:d. Tillverkningen skeppas på
Norrköping och Stockholm. Ägare är P. A.
Wassrin. Smidesstämpeln visar C. F. med krona öfver.
Christinefors, ett jernbruk, beläget i
Fryksände socken af Frykdals härad i Wermlands län,
har 2 härdar och 800 skepp:d priv. årligt smide
af köpetackjern, som skeppas på Götheborg.
Hammarskatten utgöres med 8 skepp:d.
Smidesstämpeln visar ett S, med en pil tvärtigenom
bokstafven. Ägare är D. Berggren.
Christinehamn, under N:o 27 bland rikets
städer, belägen 28 mil V. från Stockholm, i
Warnums socken midt för östra kusten af
Warnumsviken, vid Warnans och Lötelfvens
förening. Den grundlades 1642 och erhöll sitt namn
efter drottning Christina. Denna ort hade
länge förut, såsom det förnämsta landningsstället
vid Warnumsviken, varit besökt af sjöfarande
från Westergöthland, isynnerhet efter
bergslagernas uppkomst och tilltagande rörelse, då stället
äfven blef nederlagsplats för spannmål och
flera slags varor, hvarmed handel drefs på
bergslagen. Marknader höllos här årligen
Mattsmessodagen och tjugondedag jul, till hvilket ändamål
många bodar voro uppförda på södra sidan af
Warnan. Ställets äldsta namn skall hafva varit
Warnhem; men blef med tiden förvandladt till
Bro, af den anledning, att flere kaflebroar, vid
handelsrörelsens tilltagande med landsbygden
deromkring och med bergslagen, blefvo lagda öfver
den då varande sumpiga mossan norr om staden,
hvilken ännu kallas Broängen. Stället och staden
benämndes Hamna och kallas vanligen så ännu af
allmogen från Westergöthland. Denna orts läge
behagade hertig Carl så mycket, att han, omkring
1570, här lät bygga sig en egen gård till
hertigsäte, hvaraf källrarne ännu stå qvar, ehuru
öfverbyggda med ett annat hus. Här vistades
hertigen ofta och tillsåg att handelsrörelsen, som
leddes härigenom med bergslagen, ordentligen
tillgick. På detta sätt hade stället blifvit en
betydlig handelsort för kringliggande trakter, och
af denna anledning började man påtänka
anläggandet af en ordentlig stad härstädes. I Nov.
månad 1638 utsåg riksdrotsen Gabr. Oxenstjerna Bro
hertigsäte och marknadsplats till stad. Uti Mars
månad följande året utstakade riksskattmästaren
Bengt Oxenstjerna, med landshöfdingen Stake,
sjelfva platsen. Derefter utfärdade
förmyndar-regeringen stadens privilegier d. 29 Okt. 1642. Stadens
läge, ehuru på en lågländt plats, är likväl
vackert. Staden är reguliert anlagd i form af en
rektangel, hvars längd i öster och vester utgör
1,100, och dess bredd i norr och söder 900
alnar. Elfven Warnan genomskär nordvestra delen
af staden och upptager, vid sitt utlopp derutur,
Lötelfven, hvilken genomskär dess sydvestra del.
De förnämsta allmänna byggnaderna äro: rådhuset,
af sten, Nilssonska arbetshuset, af sten, tvenne
våningar högt, beläget i nordvestra hörnet af
staden, öfver de källrar, hvilka hertig Carl lät
uppbygga vid sitt härvarande hertigsäte, inköpt 1828
af Nilssonska donationsmedlen; Nilssonska
folkskolans skolhus, af träd, m. m. Dessutom märkes
Christinas hälsobrunn, belägen i sydöstra hörnet af
staden, med en vacker planterad park och
promenadsplats. I staden finnes en metallvåg, hvarifrån,
då man inberäknar utförseln från underlydande Hults
lastageplats, omkring 40,000 skepp:d stångjern och
ungefär likaså mycket tackjern årligen utskeppas.
Staden har en afdelnings-direktion af Wermlands
provincialbank, samt en sparbank, inrättad år 1842.
Stadens förnämsta näringsfång består i handel och
handtverkerier. Ett vigtigt bidrag för dess
bestånd och förkofran är den i medlet och slutet af
Mars månad infallande Fastings marknad, då af
ålder priserne på ortens produkter af spannmål,
jern och trädvaror bestämmas. Denna marknad,
hvilken lemnar staden en högst väsendtlig inkomst
af hushyror och saluståndsafgifter, har de senare
åren varit mindre besökt än förut af aflägset
boende personer. Handeln bedrifves förnämligast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
