Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clerck, Hans - Clevberg - Cloot, Claes - Cluniacenser-orden - Cnattingius, Anders Jakob - Coldinu-orden - Collberg, Johan Detloff - Collin, H. S. - Collin, Johan Gabriel - Colo - Colobium - Columbus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäderneslandet, vid början af Carl XI:s krig, utmärkte han
sig vid flera tillfällen, och, ehuru han sjelf var sårad
och hans skepp illa skadadt, sammanhöll han
likväl den nära skingrade flottan, hvilken han förde
till Dalarön. Såsom lön derföre utnämndes han år
1676 till amiral och erhöll uppdrag att ordna
sjöförsvaret. Efter freden blef han år 1680
landshöfding i Westerbotten, sedan i Kalmar och
derefter i Nyköping, samt upphöjd i friherrligt stånd.
Vid den korta riksdagen i Stockholm år 1710 var
han dess landtmarskalk. Detta uppdrag verkade
likväl icke någon onåd hos Carl XII, hvilken
eljest var missnöjd med sammankallandet af
riksdagen. Tvertom utnämnde han C. till kongl. råd
och president i Götha hofrätt, hvilka embeten han
likväl aldrig kom att tillträda, emedan han dog
kort derefter i Arboga d. 18 April år 1711. Han
förstod ej blott att föra, utan äfven att bygga
skepp, i hvilken konst han ansågs ganska skicklig.
Clevberg. Se: Edelcrantz.
Cloot, Claes, var rådman i Götheborg, och
författade ”Synopsis caussarum criminalium”, hvilken
upplefde tvenne upplagor. Han blef sedan
borgmästare i Wenersborg, der han år 1658 skref
”Speculum jurisprudentiæ Svecanæ”, tryckt i
Götheborg 1676.
Cluniacenser-orden har sitt namn efter
klostret Cluny i Burgund, om hvars stiftare man
likväl har olika uppgifter. — I vårt land ägde
orden tvenne kloster; det ena i Eskilstuna och det
andra i Munktorps socken af Westerås stift,
hvilket senare anlades emellan 1030—1063.
Cnattingius, Anders Jakob, född i Askeryd
i Linköpings stift d. 13 Febr. 1792, hofpredikant
och kyrkoherde i Flisby och Solberga i
Östergöthland, öfversättare från Isländskan af Sturlesons
Edda och Skalda, samt för öfrigt känd såsom
utgifvare af åtskilliga läroböcker.
Coldinu-orden, ett ordens-sällskap som har
loger i Stockholm, Götheborg och Carlskrona, och
understöder isynnerhet nödlidande sjömän.
Collberg, Johan Detloff, en utmärkt
porträttmålare, hvilken under senare delen af sin
korta lefnad utöfvade sin konst i England. Född på
Gottland år 1796, död år 1833 under hemresan
från London till Sverige.
Collin, H. S., adjunkt vid Upsala universitet,
utgaf, i förening med professor C. J. Schlyter,
Westgötha- och Ostgötha-lagen. Dessutom har
han författat åtskilliga juridiska och
statsekonomiska skrifter. Född 1791, död 1833.
Collin, Johan Gabriel, föddes i Stockholm
d. 6 April 1794. Sedan han i kathedral-skolan
derstädes inhemtat de förberedande kunskaperna,
inskrefs han år 1812 såsom student vid Upsala
akademi, samt antogs år 1813 såsom extra
underläkare vid den emot Norrige sammandragna
reserv-arméen, hvarest han snart befordrades till
bataljons-läkare. Efter hemkomsten ifrån fälttåget
blef han år 1815 elev vid Carolinska
medico-kirurgiska institutet i Stockholm och år 1816
stipendiat i fältläkare-korpsen. År 1818 genomgick
han medico-filosofiska examen; men då han, i
anseende till föräldrarnes medellöshet, icke kunde få
tillfälle att vid akademien fullända sina studier,
måste han inskränka sig till den medico-kirurgiska
kursen i Stockholm, hvarest han år 1820
utexaminerades till kirurgie-magister. Några dagar
derefter flyttade han till Södermanland, der han blef
läkare vid Åkers, Länna och Skepsta bruk, och
praktiserade tillika i Mariefred, jemte
kringliggande landsort. Denna befattning lemnade han år
1828, då han utnämndes till lazaretts-läkare och
stads-kirurg i Norrköping. Från dessa tjenster
tog han afsked år 1834. Har gjort åtskilliga
resor till Danmark, samt år 1843 till Tyskland,
Rhenländerna, Belgien och Holland. Erhöll år 1831
professors namn, heder och värdighet, samt
hedrades år 1845, i anseende till sina förtjenster
om Svenska medicinska litteraturen och sin
skicklighet såsom praktisk läkare, af medicinska
fakulteten i Upsala med medicine doktors-graden. Han
har utgifvit en Svensk öfversättning af Richters
Speciella Therapie, Th. Bomeyn Becks Handbok i
Medicinal-lagfarenheten, Afhandling om Barnsjukdomar,
m. fl. både originaler och öfversättningar.
Colo, den femte katholske biskopen i Strengnäs,
var Birger Jarls kansler. Om denne biskop
berättas, att han år 1252 varit ett förhatligt medel till
Folkunga-ättens utrotande och riksföreståndarens
seger öfver densamma. För att undvika ett
blodigt fältslag öfvertalade biskopen, på ett förrädiskt
sätt, de förnämsta hufvudmännen af Folkungarne,
Knut Magnusson, Philip, Knut Långes son, och Knut
Philipsson, att gå öfver till riksföreståndarens
läger, och med honom ingå förlikning, försäkrande
dem med ed om fri och obehindrad återkomst.
Desse, i förlitande härpå, inställde sig genast
obeväpnade, utan vakt och gisslan, hos
riksföreståndaren, då de, i stället för den utlofvade
förlikningen, blefvo halshuggne och deras här sedan
förskingrad. Biskopen kom sedermera i samvetsqval
häröfver och lät, till en förment försoning för sin
synd, uppbygga bredvid lägret den derstädes nu
befintliga Kolbäcks kyrka, nedlade sitt embete och
företog en pilgrimsfärd till Palestina, under
hvilken han afsomnade år 1268. — Namnet Colo
bar äfven en biskop i Linköping, hvilken, från år
1160, beklädde detta embete i 32 år, och
berömmes såsom en frikostig och förnäm man.
Colobium. Detta namn, hvilket stundom
förekommer i Svenska medeltids-handlingar, utmärkte ett
slags lifplagg, nästan af samma beskaffenhet, som
de nu brukliga sticktröjorna. De omtalas i
handskrifter från åren 1320, 1350, o. s. v.
Columbus. Af denna slägt äro fadern och
tvenne af dess söner bekanta. Den förstnämnde, poes.
professor i Upsala, var en lärd man, och icke
utan anlag för skaldekonsten, hvilket anlag ärfdes
och i ännu högre grad utvecklades af hans yngre
son. Den äldre, Johan, liksom fadern poes.
professor i Upsala, född år 1640, död år 1684,
var hemmastadd, icke blott i den då moderna,
utan äfven i den klassiska, litteraturen, talade och
skref med färdighet flera språk, och var på sin
tid en af Sveriges störste Latinske skalder. Har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
