Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cronstedt - Cronstedt, Jakob - Cronstedt, Carl - Cronstedt, Axel Fredrik - Cronstedt, Carl Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mårten Gavelius, med hvilken Oldermans enka gift
sig. Desse söner blefvo hvar på sitt sätt
utmärkte. Den äldste, Johan, dog år 1697 såsom theol.
professor i Upsala och kyrkoherde i Danmarks
församling; den tredje i ordningen, Gabriel, afled
år 1755, såsom general, öfverkommendant för
fästningsverken i Stockholms skärgård och K. af S. O.,
i en ålder af 85 år. Märkligast äro likväl
Cronstedt, Jakob, född år 1668 och död 1751,
såsom riksråd, grefve och Serafimer-riddare. Han
hade förut varit ordningsman i Upsala län och
sedan landshöfding i Kronobergs. På sin egendom
Fullerö i Westmanland hade han ordnat ett
bibliothek af 4,000 band, mest i Svenska historien, och
en dyrbar samling af till största delen Romerska
mynt, hvilka begge inlöstes af ständerna för
tillsammans 120,000 daler k. m., och öfverlemnades,
dels åt Upsala, dels åt Stockholms bibliotheker
samt myntkabinettet.
Cronstedt, Carl, den yngste af sine bröder,
född i Stockholm år 1672, var en af Sveriges
störste artillerister. Redan vid 27 års ålder blef
han öfverminör vid artilleriet, till belöning för ett
af honom uppfunnet ovanligt fyrverkeri. Såsom
artilleri-adjutant bivistade han slaget vid Narva
och följde sedan konung Carls härar under större
delen af hans fälttåg. I slaget vid Helsingborg
bidrog han icke litet till segern, derigenom att han,
med sina bomber, förstörde Danskarnes magasiner.
Samma förtjenst om Svenska vapnens framgång
hade han i träffningen vid Damgarten i Pomern
och ännu mera vid Gadebusch, der han med sina
kanoner anföll den på höjderna uppställda fienden,
hvilket dittills ansetts omöjligt. Vid
kapitulationen i Tönningen undgick han sina kamraters
missöde derigenom, att Stenbock skickade honom till
Stockholm, såsom öfverbringare af olycksposten.
Härifrån återsändes han till Tyskland år 1714,
såsom artilleri-befälhafvare, bivistade Stralsunds
belägring samt träffningen vid Rügen, der han fick
ett sår, hvilket qvarhöll honom i Stralsund ända
till stadens öfvergång, då han blef fången jemte
den öfriga besättningen. Återställd till helsan,
lyckades det honom att, förklädd, befria både sig
sjelf och flere officerare ur fångenskapen, samt
öfver Holland återkomma till fäderneslandet. Han
var nu generalmajor och fick år 1716 befälet
öfver allt artilleri. Detta vapen omskapades
fullkomligt af honom, samt gjordes rörligare och
lättare. Pjeserna hade nemligen förut blifvit förda
på vagnar; men sattes af honom på egna
lavetter. Han befordrades till general-löjtnant,
friherre och grefve, samt uppfördes på förslag till
riksråd; men undanbad sig denna höga post. Då
kriget i Finland beslöts, fick han befälet öfver den
lilla styrka, som först ditsändes; men till Sveriges
olycka fråntogs det honom, för att lemnas åt
Lewenhaupt. Cr. blef i stället president i
krigs-kollegium. Vetenskaps-akademien valde honom år
1744 till sin ledamot och, vid ordnarnes stiftelse,
pryddes han, jemte sin broder Jakob, med
Serafimer-orden. Dog år 1750, den sisfa
efterlefvande af Carl XII:s generaler. På sotsängen skall
han hafva, under yrseln, angifvit sig som Carl XII:s
mördare.
Cronstedt, Axel Fredrik, son till
generallöjtnanten Gabriel Cronstedt, gick en helt annan
väg till utmärkelse än hans öfriga slägt, nan
egnade sig åt vetenskaperna, isynnerhet
bergsvetenskapen, och ådrog sig derigenom den lärda
verldens uppmärksamhet, både inom och utom
fäderneslandet. Hans försök till en mineralogi, hvilket
utkom 1758, öfversattes på Franska, Engelska,
Tyska och Danska, och han har isynnerhet gjort
sig namnkunnig genom uppfinningen af nickelmalm.
Vetenskaps-akademien kallade honom till ledamot
redan år 1753; men oaktadt hans förtjenster och
betydande slägtförbindelser, gick hans befordran
likväl trögt, så att han först år 1758, vid 36
års ålder, utnämndes till bergmästare. Döden
bortryckte honom alltför tidigt från sin gagnande
verksamhet, d. 19 Aug. 1765, i en ålder af 46 år.
Ibland märkligheler i hans lefnadshändelser
förtjenar omnämnas, att han år 1750 i Nov. förlorade
sin faster, d. 13 Dec. på samma dag och
klockslag sin moder och ena farbror, presidenten Carl,
samt i Mars följande året sin andra farbror,
riksrådet Jakob Cronstedt.
Cronstedt, Carl Olof, son till Johan Gabriel
Cronstedt. Deuue mans namn har erhållit en
olycklig ryktbarhet i Svenska historien, genom
uppgifvande af Sveaborgs fästning. Född år 1756,
ingick han vid arméens flotta, der han redan 1780
var major och R. S. O., och, vid krigets utbrott,
1788, öfverste. Utmärkte sig vid flera tillfällen och
ansågs väsendtligt hafva bidragit till segern vid
Svensksund. Blef, efter krigets slut,
generaladjutant och stats-sekreterare för sjö-expeditionen, samt
år 1801 kommendant på Sveaborg, såsom
viceamiral och K. med St. K. af S. O. Då Sveaborg,
i Mars månad år 1808, angreps af Ryssarne,
ägde det 7,000 mans besättning, 2,500 kanoner och
ofantliga förråder af alla slag, samt var både af
dessa skäl och genom sitt läge att anse som
ointagligt. De belägrandes styrka uppnådde knappast
den belägrades, och endast serskildta förhållanden
kunde lemna fästningen i fiendens händer. Att
detta ej framkallades af falhet, åtminstone å
Cronstedts sida, är högst troligt; men väl att det
skedde af vankelmod, rådlöshet, andras öfvertalande,
politiskt missnöje, kanske vidsträckt
sammanspunna stämplingar från Sverige. Ingenting gjordes
för ett verksamt försvar, och icke desto mindre
hade, från d. 6 Mars, då de första skotten
vexlades, till d. 6 April, då kapitulationen afslöts,
endast fem man af besättningen stupat, 28 blifvit
sårade och 200 voro sjuka. Kapitulationen
innehöll vilkor, som ej kunde uppfyllas, nemligen att
minst fem linjeskepp, med förstärkning af trupper,
skulle, inom d. 3 Maj, hafva från Sverige inlupit
i fästningens hamn, hvarjemte, tre dagar efter
konventionens afslutande, fästena Långörn, Vester-
och Öster-Svartö afträddes till Ryssarne, hvilka
derigenom sattes i tillfälle att oroa fästningen och
minska dess försvarsstyrka, i händelse man velat
bryla kapitulationen. Denna gick likväl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
