Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cronsvärd - Crucis nigræ (dies) - Crusell, Bernhard Henrik - Crusenstolpe, Johan Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och äfven till Bender, samt deltog i kalabaliken
derstädes. Då konungen dervid föll omkull och
Tartarerne rusade fram för att nedhugga honom,
kastade Åberg sig öfver honom och mottog det
sabelhugg, som var ämnadt åt honom.
Qvarlemnad såsom död på platsen, blef han likväl
sedermera upptagen och återställd, befordrades till
kapiten och bivistade fälttåget i Norrige och
Fredrikshalls belägring, samt tog afsked såsom
öfverstelöjtnant år 1723. Död 1738.
Crucis nigræ (dies) betecknade, under
medeltiden, d. 25—27 April, eljest kallade
Gångedagarne. Se vidare under detta ord.
Crusell, Bernhard Henrik, född i Nystad
uti Finland, d. 15 Okt. 1775. Från spädaste åren
röjde han en ovanlig kärlek för musik, hvilken
han dock i sin födelseort hade föga tillfälle att
höra eller lära, och föräldrarnes medellöshet
nekade dem alla utvägar att häruti förskaffa honom
någon handledning. Efter sin faders död flyttade
han, vid ungefär 8 års ålder, jemte sin mor till
Nurmijärvi socken i Nyland. Uti nästa by bodde
en klarinetblåsare Wester, vid Nylands regemente.
Denne hade en med Crusell jemnårig son, hvilken
lärt af sin far att efter gehör blåsa några
stycken på klarinet, och Crusell undervisade nu
Westers son i skrifkonsten, och öfvades deremot i
klarinettblåsning; ”och innan kort hade jag”,
yttrar Crusell uti egenhändiga anteckningar öfver sig
sjelf, ”lyckats att, på en gammal klarinet af björk,
med endast två klaffar, icke allenast taga ut alla
Westers stycken, utan ock alla dem jag kunde
sjunga. Detta väckte ett visst uppseende”,
fortfar han, ”och en kapiten Armfelt, som i Januari
månad 1788 reste till Sveaborg, föreslog mig att
följa honom dit. Vi anlände paradtiden, och
sedan kapitenen, som ingått i officersrummet,
tillsagt mig att inkomma, grep jag till den första
klarinet man gaf mig, och med frusna fingrar,
men med den djerfhet man vanligen besitter vid
12 års ålder — jag har aldrig sedermera, då jag
uppträdt offentligen, varit mindre rädd än då —
blåste jag alla de stycken jag kunde.” — Major
Olof Wallenstjerna antog då gossen såsom
volontär vid enkedrottningens lifregemente, och lät
honom bo i sitt hus, der han åtnjöt en faderlig
omvårdnad. Kriget mot Ryssland utbrast kort
derpå, och Crusell fick, på sin egen enträgna
begäran, åtfölja sin nya gynnare, samt bivistade flera
smärre sjöträffningar. Då Wallenstjerna, år 1791,
reste till Stockholm, tog han Crusell med sig till
hufvudstaden. Här fick han af violinspelaren
Böritz lära noterna. År 1792, vid ännu icke fyllda
17 år, utsågs han till föreståndare för
lifregementets musik, samt antogs kort derpå vid
hofkapellet af abbé Vogler, hvilken med synnerlig
godhet omfattade honom. Följande år anställdes
han, såsom förste klarinetist, vid
hertigen-regentens harmonimusik, hvilken befattning han afsade
sig efter några års förlopp. Om våren 1798
lyckades han erhålla fri resa till Berlin, der han i
sju månader begagnade handledning af Tausch, och
återvände sedan till fäderneslandet. År 1801
valdes Crusell till ledamot af musikaliska akademien i
Stockholm, och erhöll om våren 1803 anbud om
fri resa till Paris, af Franska ministern Bourgoing,
hvilken då återvände till sitt hemland. I hans hus
gjorde Crusell bekantskap med Frankrikes mest
utmärkte litteratörer och artister, började med
allvar studera komposition hos Berton och sedan hos
Gossec, direktör för musik-konservatorium, samt
erhöll genom honom tillåtelse att begagna
undervisningen i denna läroanstalt. Man erbjöd honom
anställning, såsom förste klarinetist, vid Italienska
theaterns orkester, saint vid den s. k. concert
spirituel; men som hans permissionstid snart var
tilländalupen, reste han till Carlsruhe, hvarest f. d.
konungen Gustaf Adolf då vistades, för att
utverka sig tillstånd till ett längre qvarstadnande i
Paris. Detta afslogs; men för att mildra denna
hårdhet, blef han af konungen tillsagd att låta höra
sig vid hofvet, dit kurfursten af Bäjern anländt,
jemte sin gemål. Kurfursten skänkte honom en
dyrbar gulddosa till tecken af sitt bifall; men
Crusell nödgades på befallning skyndsamt återvända
till Stockholm. De följande åren sysselsatte sig
Crusell, under sina från tjenstgöring vid
hofkapellet lediga stunder, med kompositioner. — År 1818
emottog han musikdirektörs-befattningen vid begge
Östgötha lifgrenadier-regementerna, hvilken han
bibehöll intill sin död. Han grundlade år 1823 en
pensions-kassa för regements-musikens enkor och
barn, genom inkomst af konserter, hvilka årligen
gifvas i September månad. År 1822 gjorde
Crusell, i sällskap med numera friherre Berzelius, en
resa till Carlsbad, tog afsked från sin tjenst vid
hofkapellet 1833, erhöll, såsom bevis på
uppmärksamhet, Svenska akademiens stora medalj 1838,
och afled i Stockholm d. 28 Juli s. å. Han har
i Tyskland utgifvit tolf af sina musikaliska
arbeten, samt elfva uti Sverige. Af dessa senare äro
hans melodier till Frithiofs Saga af Tegnér de
mest bekanta. Flere arbeten af Crusell förvaras
ännu i handskrift af hans anförvandter. Crusells
rika naturanlag rigtade hans håg äfven åt
skaldekonsten. Han har med mycken skicklighet
öfversatt och för Svenska theatern bearbetat tio
operor, af hvilka de flesta äfven finnas tryckta.
Crusenstolpe, Johan Magnus. Han var son
till kyrkoherden i Råby och Bjellerups
församlingar af Lunds stift, Magnus Corin, föddes i Lund
d. 2 Nov. år 1724, blef auskultant i Götha
hofrätt, sedan auditör vid södra Skånska
kavalleriregementet, med hvilket han utkommenderades till
fälttåget i Pomern, men fick resa hem och
bestridde flera domare-förordnanden till dess han, år 1761,
befordrades till landssekreterare. En
assessorssyssla i hofrätten, som han sökte, kunde han
erhålla endast genom besvär hos ständerna och
deras bestämda föreskrift. Denna fördel blef honom
likväl dyr, emedan han härigenom fick utseende
af partiman och blef illa anskrifven hos Gustaf III.
Han adlades år 1769 och antog dervid namnet:
Crusenstolpe. Jemte flere af Götha hofrätts
ledamöter, ställdes han, år 1773, till rätta inför en
kommission, och anklagades för åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
